Med penna och block försöker Charlotte Zackariasson förklara sitt och brodern Marcus Zackariassons familjeträd. De förstår att det kan verka komplicerat för en utomstående, men för dem är det självklart. Det är så deras liv har sett ut sedan Charlottes mamma träffade Marcus pappa för snart femton år sedan. När Charlotte var ett år separerade hennes föräldrar och hon fick bo ho sin mamma. Sju år senare gifte sig hennes mamma med en ny man, som hade sonen Marcus från ett tidigare förhållande. I dag har Charlotte och Marcus en gemensam syster, samtidigt som de har ytterligare tre respektive ett syskon genom sina andra föräldrar. Komplicerat, men helt naturligt tycker både Charlotte och Marcus, som trots att de inte har samma föräldrar ser sig som syskon. Under samtalet med dem slås man av att de faktiskt påminner en del om varandra, både till sättet och utseendet.
Vissa skulle säga att ni är plastsyskon eller styvsyskon. Hur ser ni på det?
Marcus: När jag förklarar för folk säger jag att Charlotte är min syster. Det brukar oftast vara enklast så. Och jag ser ju Charlotte som min syster. Vi har ju vuxit upp tillsammans.
Minns ni vad ni tänkte första gången ni träffade varandra?
Charlotte: Jag var åtta år.
Marcus: Hur gammal blir jag då?
Charlotte: Du var fem. Jag tyckte i alla fall att dom var jobbiga.
Vilka dom? Tyckte du Marcus var jobbig?
Charlotte: Nej, Marcus var inte jobbig (skratt). Han gav mig alla sina leksaker för att jag skulle tycka om honom.
Marcus: Det kommer inte ens jag ihåg. Men det är väl bra att jag var snäll.
Charlotte: Jag var väl inte jättetrevlig när jag träffade Marcus pappa första gången. Jag vet inte varför. Tidigare var det bara jag, min mamma och min bror och så kom han. Och så hade han ju barn också.
Kan det bero på att du var äldre än Marcus?
Charlotte: Ja, jag var ju ändå tre år äldre. Men allt det där lade sig och jag vande mig snabbt. Jag var som en åttaåring är när man vill bestämma allt själv.
Jag har själv skilda föräldrar och kan påstå att skilsmässan präglat en stor del av mitt liv. Hur har det varit för er?
Marcus: Mina föräldrar har aldrig bråkat med varandra under min uppväxt, de har varit kompisar. Men jag kan väl tycka att det blivit mycket skytteltrafik för min egen del med varannan vecka hos mamma och pappa, ganska långt in på mitt liv. Så det har präglat en, det har det. Jag hade olika kläder beroende på om jag bodde hos mamma eller pappa. Det tog hårdare på mig än vad de kanske förstod.
Hur menar du då?
Marcus: Jag hade speciella kläder som mamma köpt och vice versa. Det var som att flytta mellan två liv. Till slut orkade jag inte med det längre så jag började flytta så som jag ville.
Charlotte: Jag tror det har varit lättare för mig då jag alltid bott hos mamma och varit varannan helg hos pappa. Jag slutade att hoppa mellan hemmen tidigare än vad Marcus gjorde.
Hur har omgivningen, som era kompisar, sett på att ni haft skilda föräldrar?
Marcus: Hade det varit tio år tidigare hade det nog varit en större grej. Kollar man i dag är det många fler som har skilda föräldrar än förut. På det sättet har jag aldrig känt att det varit konstigt.
Charlotte: Vi 80-talister accepterar det nog mer än tidigare generationer. I dag håller människor inte ihop bara för att man måste. Funkar det inte så funkar det inte.
Ja, ett begrepp som kärnfamilj börjar väl kännas rätt inaktuellt?
Charlotte: Det är svårt att definiera vad det är, alla familjer ser olika ut nu för tiden. I vårt fall med fler syskon och fler föräldrar blir det som att vi har flera kärnfamiljer i stället för en.
Tycker ni det är värt att hålla ihop för barnens skull?
Marcus: Nej.
Charlotte: Jag tycker man ska tänka efter en extra gång, vilket jag tror att många också gör. Men om det inte funkar så ska man ju inte hålla ihop bara för barnens skull.
Marcus: Det är klart man ska ge förhållandet en chans. Men inte enbart på grund av barnen, de kommer inte må bra av det i längden.
Det finns unga som säger att de aldrig ska skilja sig när de blir föräldrar. Är ni inne på samma spår?
Charlotte: Jag känner att jag inte vill skaffa barn med någon som jag inte ser en framtid med. Sedan vet man ju aldrig om det funkar, men jag vill ändå ha den inställningen.
Tappar man tron på förhållanden som skilsmässobarn?
Charlotte: Min mamma och Marcus pappa har varit gifta i över tio år. Och min egen pappa är också gift sedan flera år tillbaka. Så alla runt omkring oss har stabila förhållanden, även om just mina föräldrar inte är tillsammans.
Marcus: De har visat oss att det är möjligt. Det kanske inte alltid funkar, men i så fall finns det någon annan man passar bättre med.
Separationer och skilsmässor kan alltså få ett lyckligt slut?
Charlotte: Det är klart.
Marcus: Ja, för oss har det blivit så.