Projektet, som har en budget på åtta miljoner kronor, pågår fram till hösten 2007 och omfattar just nu ett 30-tal deltagare.
— Dagens arbetsmarknad är tuff. Och för människor med funktionshinder är den ännu tuffare. Men får de här personerna bara in foten på en arbetsplats kan de fungera som vilken anställd som helst, säger Per Widén.
Dolda handikapp
Projektet riktar in sig på personer mellan 19 och 45 år med ett LSS-beslut och som på grund av sitt dolda handikapp riskerar utestängning från den öppna arbetsmarknaden. Flera har en neuropsykiatrisk diagnos, exempelvis adhd-damp, lätt utvecklingsstörning, Aspergers syndrom eller autism.
@3a Text:Målet är att deltagarna via arbetsförmedlingens försorg anställs med statligt lönebidrag. Med lönebidrag betalar arbetsgivaren endast mellanskillnaden mellan lönebidraget och den verkliga lönen.
— Vi har bara varit igång ett par månader och redan lyckats matcha fem personer till rätt typ av jobb, mycket tack vare handläggarnas egna upparbetade kontakter med olika arbetsgivare som kan tänka sig att anställa en funktionshindrad, säger Per Widén.
Mycket runt omkring
Förutom köksbiträdesjobb på förskola (se artikel intill) har fyra personer fått jobb på bageri, kommunens elåtervinningscentral, ett utställningsföretag och som kock.
Jobbet i sig är oftast inget problem. I stället handlar det om att allt runtomkring ska fungera, säger Ann-Britt Öhman-Sporron, handläggare och stödperson i projektet.
— Det är oerhört viktigt att ha en tät handledning i början och ett bra arbetsschema. Men också att man får den tid man behöver för att det ska bli bra och att de anställda på en arbetsplats får rak och tydlig information. Min erfarenhet är att arbetsgivarna slipper missförstånd om de känner till alla förutsättningar.
Går allt enligt planerna har hälften av deltagarna jobb eller börjat på yrkesförberedande studier under projekttiden.
— Men självklart försöker vi få ut alla i sysselsättning. Det betyder livskvalitet för varje individ som inte går att mäta i pengar. Den ekonomiska vinsten för samhället går däremot att räkna i kronor och ören, säger Ann-Britt Öhman-Sporron.