Lyckad kinasatsning för Uppsalaföretag
Det tog Anneli Vallin och Masha Backlund nästan fem år att bygga upp en pålitlig tillverkning av sina designade mockapälsar och skinnjackor i Kina.Det är svårt att lyckas i affärer i ett land med 1,3 miljarder invånare. Men de går, med tillräckligt mycket tålamod och beslutsamhet.
Hon är kläddesigner och jobbar tillsammans med Anneli Vallin, som sköter försäljning och administration i Uppsalaföretaget Le Sac of Sweden.
I morgon, tisdag åker de tillbaka till Kina för de sista finjusteringarna inför nästa års vinterkollektion.
Rysslandsfödda Masha Backlund bor sedan några år tillbaka i Bryssel. Hennes man är översättare i EU-parlamentet. Men inom kort flyttar hon tillbaka till Uppsala för att i stället bostadspendla mellan de bägge städerna. .
Intervjun med de bägge företagarna sker därför både på telefon och hemma i Masha Backlunds övernattningsbostad i Sävja i Uppsala, där vi träffar Anneli Vallin.
Tålamod och uthållighet
Kinasatsningen började år 2000 då Masha Backlund bosatte sig i Peking under ett års tid.
Hon förklarar att det inte går att sköta affärer på distans. Och deras tilltro till svenska myndigheter är noll.
— Vi kontaktade Svenska handelskammaren, svenska ambassaden i Peking och Exportrådet men det enda de sa var att vi kunde söka samarbetspartners på Internet.
Att som tvåmansföretag ta sig in på den kinesiska marknaden kan tyckas oöverstiglig. Hur har ni gjort?
— Det krävs mycket tålamod och uthållighet. Men om man klarar det och har lite tur med att bygga nätverk och få personliga kontakter, så ger det ena det andra, säger Anneli Vallin.
Hon nämner språkförbistringen som ett stort problem. Även om en tolk översätter, är det inte säkert att kineserna förstår, i stället låtsas de att informationen gått fram och tolken är till hundra procent solidarisk med sina landsmän. Övertydlighet i alla sammanhang är ett måste. Man måste tänka på vad som kan hända om man utesluter information som kan tyckas självklar.
Men fördelarna med Kina är ändå så pass stora, berättar de båda, att det är värt besväret.
Logistikproblem
Framför allt finns det bästa råvarumaterialet här. Mjukt lammullsskinn som det går att göra exklusiva designkläder av. Och billig lokal arbetskraft för att få ned produktionskostnaderna. Dessutom är Kina en stor marknad, de hoppas även att få sälja sina plagg i landet.
— Ska du köpa upp råvarumaterialet i ett land och låta sy upp kläderna i ett annat innebär det alltför stora kostnader och logistikproblem, menar Masha Backlund.
Hon bosatte sig i Kina under ett års tid och reste från Peking runt till olika fabriker och lät sy upp flera provkollektioner på ett tiotal platser.
— Inget blev som vi ville ha det, kläderna kom i fel storlekar och var illa uppsydda. Vi tänkte då att vi i alla fall hade fått med oss viktiga kunskaper om vad man ska och inte ska göra.
I april i år fick de kontakt med produktionschefen för en stor fabrik tre timmars bilväg söder om Peking i staden Zinji city i Hebeiprovinsen när de besökte en stor mässa med representanter från en mängd olika branscher.
— Allt föll på plats. Vi slapp använda tolk, nyckelpersonerna kunde engelska och de förstod vad vi ville ha, utan att vi behövde vara övertydliga. Men för att nå dit måste man vara realist och beredd på att det tar tid. Och när allt klaffar är det en enorm tillfredsställelse, säger Masha Backlund.
På tio dagar lyckades fabriken få fram de första provplaggen i perfekt kvalitet, vilket också var ett tecken på att produktionen skulle gå smidigt.
Nu har de lagt en order på 150 plagg, jackorna och pälsarna är klara när Anneli Vallin och Masha Backlund är på plats. Därefter kommer de att göra beställningar löpande.
— Det är plagg som ska säljas till uppköpare, återförsäljare och exklusiva boutiquer i Schweiz, Belgien, Frankrike och Tyskland. Vi har också fått förfrågningar från USA men det får vänta, det är lätt att drabbas av en euforisk känsla när allt gått så bra, säger Anneli Vallin.
Så jobbar vi med nyheter