Tio minuter efter avfarten från den dånande E4:an från Uppsala: landskapet ändras. Den gropiga vägen är omgiven av ängsblommor och granar med tung lava, ett tecken på att vi rör oss i en miljö med rika naturvärden. Vi befinner oss nordväst om Tierp och söker ett hus i vildmarken.
Upplandsstiftelsens tillsynsman Christer Boström och hans vän "naturtrollet" Lasse Forsling är dagens guider. I en solig skogsglänta, efter två vägbommar som Christer låser upp, står den röda stugan: Båtforstorpet. Byggnadens historia är rätt okänd, men troligen har trähuset funnits här sedan början av 1900-talet.
Stallet, där veden förvaras och torrdassen ligger, är sannolikt från 1800-talet. Varför folk flyttade till Båtfors, långt ut i skogen, är oklart. Som Christer Boström konstaterar:
– Tänk att bo här på vintrarna på 1800-talet. Man fick elda hela tiden och hade dåligt med mat.
Det måste varit ett svårt liv, men nu är Båtforstorpet en naturnära idyll. Vi går ned för sluttningen mot Dalälven, hör björktrastens sång och vattnets brus.
– När jag ser folk som bara vevar ned rutan på bilen och slänger skräp kan jag tänka att de skulle besöka en sådan här plats, det gör något med en, säger Christer.
Ekarna vid vattnet är säkert över 300 år gamla. Längre ut i älven simmar ett svanpar och Christer ser en havsörn som glider in bakom trädtopparna till Båtfors naturreservat. En grillplats finns vid vattenbrynet, men ingen barnvänlig sandstrand. Den som vill bada i Dalälven, nedströms från Untra kraftverksdamm, får ta sig fram på stora stenar. Jag känner på vattnet och det är varmt.
Att hyra Båtforstorpet kostar 100 kronor per person och natt. Här finns ingen el, utan de fyra rummen i stugan värms med kamin och vedspis. Kylskåpet går på solceller. Vattnet hämtas från pumpen på gården och det ska kokas före användning.
Jag hittar inga taklampor i storhuset men väl en läslampa vid varje bädd, de går på solceller. Två våningssängar och två vanliga sängar finns i huset. De är sköna och utan nedsjunkna gropar. Madrasserna har solkats av tiden trots att de ser nya ut.
Vad gör folk när de är här?
– De lever nog ganska enkelt. Här finns ingen tv. Folk har väl mobiler med sig, och det är inte långt till Älvkarleby, säger Christer och fortsätter:
– De hör fåglarna och är i en miljö som inte finns i samhällen och städer. Det allra enklaste kan vara det som är mest rogivande, som att sitta ned vid strandkanten och dricka en kopp kaffe.