De anställda på centralintensiven på Akademiska sjukhuset hade förväntat sig en tuff nyårshelg. Men tack vare ett fåtal lediga platser fick personalen ett par dagar med lite luft i systemet. En chans att se sina kollegor bakom skyddsutrustningen.
Brita Molander är undersköterska på centralintensiven och jobbade både på nyårsafton och nyårsdagen. Hon sitter på cykeln på väg hem från sitt pass när vi når henne på nyårsdagens eftermiddag.
– Vi har faktiskt haft lite luft i systemet och kunnat hämta andan lite. Med tanke på hur det varit den senaste tiden så trodde jag att vi skulle få slita hårdare. Vi har inte varit sysslolösa på något sätt, men vi slapp att jobba på maxnivå som vi gjort de senaste månaderna, säger Brita Molander.
Även om det just dessa dagar har funnits ett par lediga platser så förväntar hon sig inte någon förbättring av läget. Hur det blir återstår att se. Det beror på hur Uppsalaborna firat jul och nyår.
– Vi räknar med att det blir tufft hela januari och en bit in i februari utifrån vad prognoserna säger. Det här är långt ifrån över.
Rent arbetsbelastningsmässigt, vad betyder två dagar av "luft i systemet" för er som jobbat?
– Med betoning på lite luft så innebär det att man hinner med bättre. Man hinner prata lite med varandra. Det betyder mycket när man har förväntat sig att få jobba extra hårt.
Farhågorna kom efter informationen om att regionens begäran av aktivering av krislägesavtalet fått grönt ljus av SKR.
– För många av oss kommer det som en käftsmäll. Det är inte så många som vill ha tolv timmars arbetsdag. Men vi fick beskedet av cheferna på nyårsafton att vi inte börjat jobba efter avtalet än.
På måndag kommer det att hållas ett stormöte på Akademiska sjukhuset där berörda avdelningar diskuterar hur krisåtgärderna ska se ut i praktiken. Under helgen kan de anställda på centralintensiven lämna idéer på lösningar och synpunkter som cheferna sedan tar med sig till mötet.
– Antingen förlänger man passen man har eller så jobbar man fler pass per vecka. Majoriteten verkar vilja jobba längre pass när man ändå är där. Men det där är individuellt. Vi har ju ensamstående med barn som inte kan jobba tolv timmar. Det bästa är om det kan bli så flexibelt att man kan ha olika modeller. Men jag tror det kan bli svårt, säger Brita Molander.