Lövmetod håller koll på vattnet

Det framgår av en ny europeisk studie, som publiceras i den ledande vetenskapstidskriften Science.
– På liknande sätt som en kombination av flera metoder ökar chansen att ställa en korrekt diagnos av en sjukdom kan ”lövmetoden” komplettera andra metoder när det gäller att ställa diagnos av hur ett vattendrag mår, säger Brendan McKie, forskare vid Institutionen för vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala och en av de ansvariga för studien.

I studien har forskarna placerat ut speciella påsar med löv i 100 bäckar och åar i olika delar av Europa. Hälften av påsarna hade små hål genom vilka bara mikroorganismer kan ta sig in och hälften hade större hål som även släpper igenom till exempel vatteninsekter och kräftdjur.
Efter att ha varit utplacerade i vattnet under sex veckor togs påsarna upp och vägdes för att få ett mått på hur mycket av löven som brutits ner av mikrosvampar och ätits upp av små ryggradslösa djur.

Rent allmänt skedde nedbrytningen av löven snabbast i påsarna med de större hålen i vilka både mikroorganismer och litet större ryggradslösa djur kunde komma åt löven.
Men det fanns också ett samband mellan halten av oorganiska näringsämnen i vattnet och nedbrytningen av löven i påsarna. Både vid mycket låga och vid mycket höga halter skedde nedbrytningen betydligt långsammare än vid måttliga halter av näringsämnen i vattnet.
Att nedbrytningen av löv är högre i vattendrag med måttliga halter näringsämnen än i vattendrag med låga halter näringsämnen är inte konstigt. Näringsämnena stimulerar både mikrosvampars och små ryggradslösa djurs konsumtion av löv.

Men varför sker nedbrytningen långsammare i vattenmiljöer med mycket höga halter näringsämnen?
– Det vet vi inte säkert, men det förefaller som om en del ryggradslösa smådjur och mikrosvampar som är viktiga för nedbrytningen klarar sig sämre i sådana vatten, som till exempel kan vara syrefattiga. Eftersom höga halter näringsämnen ofta är kopplade till utsläpp från jordbruk kan en förklaring också vara att bekämpningsmedel slagit ut några sådana organismer, säger Brendan McKie.
I dag används en kombination av kemiska beräkningar och kartläggning av den biologiska mångfalden som mått på hur ett vattendrag mår.
– Lövmetoden kompletterar den bild som fås fram på detta sätt genom att
också visa hur vattenekologin fungerar. Förhoppningsvis kan detta bidra till att få en tidigare varningssignal än i dag när den
ekologiska balansen är på väg att rubbas och hjälpa vattenvårdande organ att vidta åtgärder som långsiktigt tryggar vårt behov av rent vatten, säger Brendan McKie.


Enkel metod. De lövfyllda påsarna får ligga i vattnet under några veckor varpå de på nytt vägs för att få ett mått på hur mycket av löven som brutits ner av mikroorganismer och små ryggradslösa vattendjur.Foto: Manuel Graca