Nötkreatursrasen Gustaf Björkling och Lovisa Grandin fastnat för är Hereford. "En ras som passar de här markerna", säger de.
EU-valet
Utan EU skulle Lovisa Grandin och Gustaf Björkling sannolikt inte ha satsat på sin dröm.
En tredjedel av EU:s budget går till olika former av jordbruksstöd. För Lovisa och Gustaf, unga bönder i Rasbokil, är EU-stödet helt avgörande.
"Kom då kossorna, kom då!"
Lovisa stegar beslutsamt över den arrenderade marken där hennes och sambon Gustafs köttdjur går och betar. En av de runt 30 korna råmar uppfordrande åt vårt håll.
– Nu tror de att vi ska flytta dem till ett annat bete, säger Lovisa.
Hon är uppvuxen i en jordbrukarfamilj och visste tidigt att hon vill arbeta med djur. Gustaf blev biten när han fick hjälpa en släkting som hade lantbruk. De möttes i en ladugård, bakom en ko som Gustaf skulle verka klövarna på.
– Lovisa jobbade där och vi började prata, säger Gustaf och ler åt minnet.
Paret arrenderar 90 hektar betes- och åkermark i Rasbokil och bor i Gustafs mormors och morfars hus som de tagit över. Förutom 30 kor och lika många kalvar har de sex kvigor, två tjurar, 14 tackor och 13 lamm, tre hundar och två katter.
Och i juli kommer en ny familjemedlem och kanske en framtida arvtagare. De vet redan att det är en pojke Lovisa bär på.
– Ja om han vill får han gärna bli bonde, säger Gustaf och tittar tillgivet på sin sambos runda mage.
Gustaf Björklings mormor och morfar ägde huset han och Lovisa bor i. Åkrarna och ladugården arrenderar de av ägaren till Årby slott som ligger i närheten.
Men leva på sitt jordbruk kan de inte, det är de för små för. Att det blev köttdjur är bland annat för att det ska kunna gå att kombinera med jobb och studier.
– Man har inte kor för att tjäna pengar, det är ett intresse, säger Gustaf, som jobbar heltid med sitt företag där han verkar klövar hos bönder runt om i Uppland.
Lovisa jobbar extra på andra gårdar och pluggar agronomi-ekonomi på SLU.
– I dag måste man vara lite av en företagare för att driva jordbruk och jag tänker att den utbildningen blir bra att ha i ryggen. Det är mycket att hålla reda på, säger hon.
Om sex veckor blir Gustaf Björkling och Lovisa Grandin föräldrar till en pojke. "Han får gärna bli bonde", säger Gustaf.
Lovisa Grandin har alltid velat ha får. "De är sociala och det händer mycket med dem på ett år", säger hon.
Lovisa och Gustaf är lite av EU:s framtidsdröm. Två unga som vill satsa på jordbruk. För Europa och Sverige behöver fler lantbrukare, inte färre, tycker de flesta politiker i parlamentet. Just därför utgår också speciella bidrag till unga bönder (ung i det här fallet är under 40).
I Gustafs och Lovisas fall handlar det om runt 50 000 på ett år. En ganska blygsam summa i sammanhanget, när en skördetröska går loss på miljoner.
– Bara förra årets utsäde gick nog på runt 50 000, säger Gustaf Björkling.
Lovisa och Gustaf har 30 kor och lika många kalvar ute i hagen. De arrenderar 90 hektar betes- och åkermark. På åkrarna växer blandsäd som ska bli foder.
Vad betyder EU för er?
– Jättemycket, de flesta regler som vi måste förhålla oss till beslutas på EU-nivå, liksom jordbrukspolitiken, säger Lovisa.
– Enkelt uttryckt så påverkar EU oss mer än den sittande regeringen. Så egentligen så är det viktigare att vi röstar i EU-valet, än i riksdagsvalet, säger Gustaf.
En svensk bonde berörs i dag av 650 olika regler och förordningar. Under de senaste 25 åren har lagkraven fördubblats.
Böndernas centralorganisation Lantbrukarnas riksförbund arbetar för att halvera det administrativa trycket på bönderna. Bland annat vill man ändra målstyrningen, ta bort onödiga regler som hämmar tillväxten.
Det är bra tycker Lovisa, som själv är engagerad i LRF Ungdomens riksstyrelse.
– Sätt gärna övergripande mål, men överlåt åt varje land att själva anpassa detaljerna efter sina egna förutsättningar. Det är skillnad på Italien och Sverige.
Gustaf Björkling, 29, och Lovisa Grandin, 26, har både kor och får ihop. Livet som bonde lockar båda, men än kan de inte leva på sitt lantbruk.
Hon vill även att det ska bli enklare med generationsväxlingen för de som vill ta över när föräldrarna går i pension. I dag krävs stora kapital för att klara en sådan växling, det gynnar äldre mer köpstarka lantbrukare. Man ska ha råd att köpa ut syskonen och gamla gårdar behöver ofta renoveras.
– Vi som är unga kan ju få startstöd, men det fulla stödet betalas bara ut om produktionen motsvarar en heltidstjänst och det är väldigt få som lyckas med det i början. Här vill vi bönder gärna se enklare kriterier.
Lovisas föräldrar driver jordbruk i Vattholma och det vill paret gärna ta över.
– Vår förhoppning är att vi ska kunna ta över jordbruket i Vattholma och driva det tillsammans med det arrendet vi har i dag, säger hon.
Lovisa och andra unga bönder önskar sig också ett slags etableringslån.
– Ett sånt lån skulle kunna fungera lite som studielånet, där en del är lån och en är bidrag. Det är stora summor som ska ut direkt när man drar igång ett jordbruk. Unga bönder vill ju jobba med det här, varför inte ge dem förutsättningarna, säger Lovisa Grandin.
Vet du inte hur du ska rösta i EU-valet? Gör valkompassen här: