â VĂ€lkommen! Gick det bra att hitta hit?
Louise Jannering möter mig med ett leende vid entrén till lÀgenhetshuset pÄ St. Johannesgatan i Uppsala. Hon styr stegen mot sin lÀgenhet, som ligger pÄ nedersta vÄningen. Söker med de rödmÄlade fingrarna lÀngs postfacken, vÀggen och sedan runt nyckelhÄlet till sin lÀgenhet innan hon lÄser upp och slÀpper in mig.
Vi sÀtter oss ner med varsin kopp te. Vi smÄpratar om universitetslivet och pluggstressen. Louise pratar med bestÀmd röst, men har alltid nÀra till skratt. TvÄ bronsmedaljer ligger och glÀnser bredvid henne. PÄ banden lyser texten "Tokyo 2020".
â Det var en fantastisk kĂ€nsla nĂ€r jag och Anna SvĂ€rdström fick brons pĂ„ tempoloppet, det var helt overkligt. PĂ„ linjeloppet missade vi precis silvret. Jag har aldrig tĂ€vlat i de paralympiska spelen förut, sĂ„ det Ă€r mina första medaljer frĂ„n den tĂ€vlingen, sĂ€ger Louise Jannering.
Louise vÀxte upp i NynÀshamn och föddes med nedsatt syn. Som liten kunde hon inte se mer Àn fÀrger och vissa konturer. MÄnga sjukhusbesök utfÀrdades för att hÄlla synen i schack, men vid sex Ärs Älder tappade hon den helt.
â För mig var det inte sĂ„ dramatiskt. Hade mina förĂ€ldrar gjort synskadan till en stor grej hade det kanske smittat av sig pĂ„ mig, men de har lĂ€rt mig att se möjligheter istĂ€llet för svĂ„righeter. Jag har fĂ„tt göra det jag vill och anpassat det för mina individuella förutsĂ€ttningar. Klart det finns svĂ„righeter men möjligheterna Ă€r sĂ„ mĂ„nga fler, sĂ€ger Louise.
Det var med den instÀllningen som förÀldrarna tog med Louise pÄ segelturer, utförsÄkning och ridning. NÀr synen försvann helt köpte hennes pappa en tandemcykel som de cyklade pÄ tillsammans. 2013-2014 tÀvlade de i ett flertal lopp, vilket gav henne mersmak.
â Hösten 2013 var jag med pĂ„ ett idrottslĂ€ger för barn och unga med synnedsĂ€ttning. DĂ€r fick jag cykla racertandem för första gĂ„ngen. Min egen tandemcykel var mer av en traditionell transportcykel, men de hĂ€r tandemcyklarna var betydligt snabbare, sĂ€ger hon.
För att fÄ tÀvla i högre rang krÀvdes en pilot av samma kön. Hösten 2014 matchades Louise med Anna SvÀrdström. Nu har de tÀvlat tillsammans i sju Är och vunnit flera nationella och internationella tÀvlingar i tandemcykling. Jenny Eliasson har verkat som inhoppare Ät Anna och huvudpilot till bancykling, som Àger rum inomhus och cyklas pÄ en velodrom.
Hur ser uppgiftsfördelningen ut?
â MĂ„nga tror att det bara Ă€r jag som trampar, men vi bĂ„da gör det. Piloten styr och vĂ€xlar. Jag kan ocksĂ„ styra vĂ€xeln men vi Ă€r sĂ„ pass synkade nu att det inte behövs. Under linjeloppen Ă€r det Anna som fattar de snabba, taktiska besluten. Min uppgift Ă€r att memorera banan och trampa allt vad jag orkar, sĂ€ger Louise.
Under vÀrldscupen i tandemcykling sommaren 2018 tog de sig till prispallen tvÄ gÄnger. Sakta men sÀkert stÀlldes siktet in pÄ de paralympiska spelen i Tokyo 2020. Louise menar att det Àr en ambition som har utvecklats över tid.
â Hela ens livsstil pĂ„verkas. Det Ă€r en lĂ„ng uttagningsprocess, det krĂ€vs dedikation och att man har en tillvaro dĂ€r det fungerar. NĂ€r man Ă€r tvĂ„ sĂ„ Ă€r det ocksĂ„ viktigt att vara överens om att bĂ„da ska göra jobbet, sĂ€ger Louise.
Uppfattningen om att parasport ska vara "lÀttare" Àn andra sporter Àr nÄgot som behöver förÀndras, menar hon.
â Jag tycker att folk Ă€r vĂ€ldigt stöttande, men det Ă€r mĂ„nga som inte förstĂ„r anstrĂ€ngningen som krĂ€vs av dig. Sverige skulle behöva satsa mer pĂ„ parasport om parasportlagen ska vara konkurrenskraftiga och fĂ„ respekten som de förtjĂ€nar, sĂ€ger Louise och fortsĂ€tter:
â Det Ă€r ingen lek. Man fĂ„r inte vara med bara för att man vill. VĂ„ra starkaste konkurrenter Ă€r de som gör det hĂ€r pĂ„ heltid. Jag tycker att parasporten förtjĂ€nar mer och hoppas att det blir sĂ„, slĂ„r hon fast.
Louise fĂ„r inte vila lĂ€nge. Drömmen om att Ă„ka pĂ„ nĂ€sta paralympiska spel i Paris bygger pĂ„ att hon fĂ„r tillrĂ€ckligt med poĂ€ng under vĂ„rens tĂ€vlingar â och hittar en ny pilot, dĂ„ Anna SvĂ€rdströms idrottskarriĂ€r börjar lida mot sitt slut.
â Anna har tĂ€vlat nationellt under hela vĂ„r satsning. Det har gĂ„tt vĂ€ldigt bra och för nĂ„gra Ă„r sedan kammade hon Ă€ven hem ett guld och ett silver i veteran-VM i cykling för hennes Ă„ldersklass. Det stĂ€lls massor av krav pĂ„ piloten, som behöver vara en duktig cyklist och ha erfarenheter sedan tidigare. I och med att vi förlorade ett Ă„r i pandemin gĂ€ller det att komma ut och leverera redan i vĂ„r. Jag mĂ„ste hitta minst en pilot till innan dess, sĂ€ger Louise.
Hur ÄterhÀmtar du dig?
â Jag umgĂ„s med familj och vĂ€nner. TrĂ€nar med kĂ€nsla istĂ€llet för prestation och ger mig sjĂ€lv tid att inte övereffektivisera allt, inte planera varenda minut. Det Ă€r en balans som man fĂ„r lĂ€ra sig. Klart det Ă€r mycket att plugga heltid och idrotta samtidigt. Men jag tror det Ă€r sunt att hela livet inte gĂ„r ut pĂ„ cyklingen. GĂ„r trĂ€ningen dĂ„ligt, dĂ„ gĂ„r det kanske bra i skolan och tvĂ€rtom. Hela min identitet faller inte med trĂ€ningen, menar hon.
Vad motiverar dig till att fortsÀtta?
â Huvudmotivet Ă€r inte att stĂ„ överst pĂ„ pallen â trots att det sĂ„klart vore vĂ€ldigt kul. Jag fokuserar mer pĂ„ att testa mina grĂ€nser, vĂ„ra gemensamma grĂ€nser, och se hur lĂ„ngt det rĂ€cker. Jag Ă€r inget fysiskt under. Styrkan ligger i min förmĂ„ga Ă€r att följa en plan och tugga pĂ„. Jag har ett tjockt pannben, skrattar Louise.
FrihetskÀnslan som kommer med att cykla Àr Ànnu en drivkraft.
â Jag har alltid gillat fart. Att sitta pĂ„ cykeln dĂ€r det gĂ„r fort och sĂ€tta min tillit till piloterna Ă€r en fantastisk kĂ€nsla. Det Ă€r ocksĂ„ fint att fĂ„ dela framgĂ„ngen med varandra, dĂ„ tandemcykling Ă€r en lagsport. Det gĂ„r inte att köra sitt eget race bara, sĂ€ger hon.
Efter intervjun tar vi oss ut i septembermorgonen. Hon hÄller fingertopparna mot min armbÄge och jag leder henne in pÄ grÀsmattan, dÀr ljuset slagit sig ner genom trÀden. Hon slÀpper taget om mig och lyfter istÀllet upp de tvÄ bronsmedaljerna. Förhoppningen Àr att de inte blir de sista medaljerna frÄn Paralympics som hon kommer hem med.
Utöver de regelbundna trÀningarna kommer fokuset att riktas mot hennes masteruppsats i Stadsvetenskap, med inriktning mot utvecklingsstudier, vÀlfÀrd och bistÄndspolitik. Det Àr framtiden som fÄr utvisa vad som kommer hÀrnÀst, menar Louise. Under tiden laddar hon om inför nÀsta paralympiska spel.