Barn eller inte
"Hur många barn får jag när jag blir stor?"
Ramsan var vanlig på skolgården när Louise Eriksson var liten. Tjejerna i klassen kastade upp småsten i luften, vände handflatorna nedåt och räknade högt hur många stenar som landat på handryggarna.
Louise gjorde alltid om sina kast tills inga stenar fanns kvar.
– Jag kan nämna tio tusen anledningar till varför jag inte vill ha barn. Men i grunden har jag alltid haft en känsla av att jag bara inte vill.
Färsk statistik visar att det föds rekordfå barn i Sverige – så Louise är långt ifrån ensam. Under 2022 års första halvår föddes 54 560 bebisar, vilket är det lägsta antalet på 16 år.
"Det kommer komma", sade många när Louise var yngre. Men känslan har hållit i sig i 36 år. Just nu pluggar hon vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, medan fästmannen Marcus pendlar till och från jobbet i Stockholm. Louise gillar att plocka svamp, odlar massor av växter hemma i lägenheten och ägnar mycket tid åt hundarna Zoee och Siri.
Hon och Marcus är överens: Ett barn passar inte in i den ekvationen.
Ofta blir det också tydligt hur barnanpassat samhället är. Louise kan störa sig på barn som springer omkring på restauranger, eller bebisar som skriker en hel flygresa. Facebookgrupper för barnfria blir då en plats att få skriva av sig.
– Det är klart man fattar att det är asjobbigt för föräldrar, men det är skönt att inte alltid behöva ta hänsyn till det.
För Louise är den dominerande känslan ointresse. Hon ger exempel på den situation som ofta uppstår när en nybliven förälder kommer för att visa upp sitt barn. De flesta springer fram för att titta på bebisen, medan hon sitter kvar.
– Barn väcker inga starka känslor hos mig, konstaterar Louise.
Att inte vilja ha barn är ett livsval som ofta sticker i ögonen på andra, även om hon upplever att omgivningen med åren blivit mer förstående.
– Det som har varit jobbigast är när mina föräldrar sagt att de vill ha barnbarn. Mest blir jag irriterad, att de vill ha barnbarn är ju faktiskt inte mitt problem. Dessutom har min bror en dotter.
"Du saknar mamma-instinkter", är något Louise fått höra när hon berättat att hon är frivilligt barnfri.
– Men jag är jätte-mammig mot mina djur, om någon blir illa behandlad är jag den som reder ut det, och jag bjuder ofta grannen på middag. Jag saknar inte empati för att jag inte har barn.
"Det är själviskt, du är inte viktigast i världen", är en annan åsikt.
– Det är en intressant kommentar och jag vet inte vad den bottnar i. Det hade varit mer själviskt om jag skaffat barn och sedan inte varit intresserad av det, säger Louise.
Kommer hon ångra sig när hon blir äldre, då?
– Det har jag svårt att se, men det är såklart svårt att veta. Men blir det så, finns det så många barn som behöver en trygg vuxen. Jag behöver inget biologiskt barn.
Och de där tio tusen anledningarna till varför du inte vill ha barn – kan du nämna några?
– För det första, något som folk glömmer, så kan det faktiskt vara dödligt att föda barn. Sedan finns risken för förlossningsskador. Och så sliter det enormt på kroppen att först bära och föda ett barn, och sedan inte få sova. Det är billigare att leva utan barn.
– Och framför allt: jag kan göra vad jag vill, det är en total frihet där bara min ekonomi sätter gränserna.