Lotta går ofta till Gottsundakyrkan för att fika lite. "Jag känner att jag betyder något här", säger hon.
I Gottsundakyrkan är julgranen och krubban framtagna. Stearinljusen doftar och brinner högtidligt. Men för många som är här och fikar på Kafé Vardagsrummet är julen en påfrestande period. Flera lever i ensamhet och en av dessa är Lotta, 68.
– Julen kan jag helst hoppa över. Det ska vara så gulligt då och alla familjer har det så mysigt. All denna reklam som pumpas ut. Det är väldigt jobbigt när man bara sitter ensam, säger hon.
Hon bor i en lägenhet alldeles i närheten. Förutom en syster i Skåne, som hon pratar sporadiskt med i telefon, så har hon ingen kvar i familjen och inget annat umgänge alls.
– Jag sitter mest själv hemma. Jag har ingen som jag träffar eller pratar med utan lever ett väldigt ensamt liv. Det är klart att det blir extra kämpigt under julen. Det är rätt skönt när det blir vardag igen.
Lotta, som inte vill ha med sitt efternamn i artikeln, älskar djur och hon har två katter, två kaniner och ett marsvin.
– Jag lever mycket för mina djur, det ger mig mycket att ha dem nära, säger hon.
– Ibland tänker jag att ingen skulle märka om något hände mig. Eller om jag gick bort. Då blir jag orolig för hur mina djur skulle klara sig.
Lotta lider av psykisk ohälsa, framför allt depression, men berättar på ett rakt vis om det som många av oss fasar över: Att bli ensamma. Enligt vissa forskare är det något av det värsta en människa kan råka ut för. Att hamna utanför gemenskapen. Den egna gruppen. Men det är just det som har hänt Lotta.
– Det är bra att det lyfts fram. Det är så mycket tabu kring ensamhet. Självmord ökar ju under sådana här helger och kanske kan det hjälpa att jag berättar ...
Gottsundakyrkan är pyntad för julhelgen.
Lotta flyttade från en liten by i Skåne till Uppsala på 1980-talet för kärlekens skull. En kärlek som sedan tog slut. På ett sätt längtar hon tillbaka till livet på landet. Där folk bryr sig mer om varandra och man lättare blir sedd. Men att flytta är inte aktuellt.
– Nej, det går inte, jag har ingenstans att ta vägen, säger hon.
– I större städer struntar man mer i varandra, alla sköter sitt. Men jag har ändå bra grannar. I somras blev jag till exempel bjuden på lite kött när de var ute och grillade på gården.
Efter arbete, i bland annat butik och som undersköterska på Akademiska sjukhuset, är hon nu pensionär.
– Jag trivdes med mitt jobb på sjukhuset och att ta hand om patienter.
Lotta besöker ofta Gottsundakyrkans fikastunder där flera andra ensamma samlas. Några sitter i grupp, medan andra är för sig själva. Det är inte alltid hon pratar med någon. Men att sitta ned med en kopp kaffe, en bulle och lösa korsord känns bra.
– Man måste komma ut lite också. Det går inte bara att vara hemma hela tiden. Det känns fint att vara här. Känna att man betyder något, säger Lotta.
Kafé Vardagsrummet i Gottsundakyrkan samlar många som känner sig ensamma i samhället.
Men hon har inte alltid ogillat julen. När Lotta växte upp tyckte hon om att fira med sina föräldrar och syskon. Få julklappar. Och trots det jobbiga med högtiden så brukar hon ändå handla lite julmat, skinka som även katterna kan få. Vissa år besöker hon Uplands nation där det dukas med julmat för andra ensamma.
– Den här julen har jag även fått en klapp från Frälsningsarmén. Jag fick lite pengar och en chokladask, säger hon.
– Om jag fick önska mig vad som helst i julklapp så skulle jag vilja ha en hund. Helst en puli (red anm: ungersk vallhund). De är inte så vanliga och väldigt dyra, men jag skulle tycka om ha sällskap av en hund. Någon där vid min sida.