Lösningen på FRA-krisen

Fredrik Reinfeldt nämnde inte integritetsfrågorna i sin regeringsförklaring i tisdags. Vad det betyder vet bara han själv och några till. Men man har rätt att hoppas att innebörden är att regeringen nu överväger på vilket sätt en politisk härdsmälta om FRA ska kunna undvikas.
På en punkt kan man ha en viss förståelse för oviljan att - utåt - erkänna att hanteringen av FRA-frågan gick fel. Bland demonstranterna finns säkert en del som anser att ingen spaning alls, ens mot hot utanför Sverige, bör få förekomma. Det är inte seriöst. Varje stat måste ha en underrättelsetjänst.
Men en demokratisk stat bör inte utforma sin underrättelseverksamhet så att medborgarnas möjlighet att tala med t ex läkare, advokater eller journalister utan att staten kan registrera samtalen äventyras. I mediesammanhang kallas detta för källskydd och är grundlagsskyddat. Därför talade också Tidningsutgivarnas VD Anna Serner vid den demonstration mot FRA-lagen som ägde rum parallellt med riksdagens öppnande. Vi kan inte ha en lag om signalspaning som inte är fullt förenlig med svensk grundlag.
En del tror kanske att FRA befolkas av ondsinta personer som bara längtar efter att kartlägga oss alla in i minsta detalj. I verkligheten vill naturligtvis de som arbetar där enbart skydda oss och samhället mot terror och militära hot. Men det är, som Niklas Ekdahl skrev i gårdagens DN, just i de goda avsikterna som den verkliga faran ligger. De som hanterar signalspaningen kommer att slarva, uppgifter om enskilda kommer att läcka ut, någon kommer att frestas att utnyttja information som aldrig borde ha samlats in för egna syften. Det öppna samhällsklimatet kommer att skadas.

Borgerliga partier förväntas ha en särskild känsla just för sådana risker. Och det politiskt viktiga vid demonstrationen i tisdags var att sex fp-ledamöter solidariserade sig med lagens kritiker. Det betyder - om ingen ny faktor tillkommer - att det finns en riksdagsmajoritet för ett krav på en parlamentarisk utredning av hela underrättelsebehovet. Ett sådant kan nu dessutom motiveras med det nya säkerhetspolitiska läget som redan gett regeringen skäl att stoppa den väntade försvarspropositionen.
Lösningen på regeringens FRA-problem är enkel: Tillsätt den utredning som kritikerna vill ha. Helst redan innan riksdagens motionstid inleds.