Det är en iskall decemberförmiddag, ändå har ett gäng hundägare samlats i träddungen bakom det gamla astronomiska observatoriet i centrala Uppsala. Hundar i olika storlekar rusar glatt fram över de kuperade ytorna.
– Det är otroligt trevligt och nyttigt att hunden får träffa kamrater och leka fritt, säger Lena, en av hundägarna.
Gruppen träffas regelbundet här i Observatorieparken och beskriver en flera decennier lång tradition. För dem är det en självklarhet att släppa hundarna lösa.
Men det är inte alla som håller med.
Härom veckan gick Uppsalabon Tova med sin hund genom parken.
– Jag fick syn på fem, sex personer med lösa hundar en bit bort, så jag gick åt andra hållet. Då kom en stor hund springande efter oss, berättar hon.
Tova vill inte att hennes hund träffar okända hundar. Hon hade själv hunden kopplad, så hon ställde sig framför och skrek "stopp" mot den lösa hunden, som stannade.
– Det hade kunnat sluta bra där om ägaren kommit ifatt och bett om ursäkt, som man normalt sett kanske brukar göra. I stället kom han fram och sa att "bara så du vet så är det lösa hundar här och så har det varit i tjugo år". Jag upplevde att det blev väldigt hotfullt.
Hon anser att de lösa hundarna innebär en olycksrisk för både andra hundar och människor, som dessutom kanske är hundrädda.
– Det är helt orimligt att ett gäng dikterat villkoren för hela parken. Det borde åtminstone vara skyltat så man veta att det finns lösa hundar där och kan undvika att gå in i parken.
En annan Uppsalabo, Maja, har en hund som adopterats från Irland och som har varit med om saker som gjort henne rädd för andra hundar.
När en lös hund kom springandes i Observatorieparken började Majas hund därför skälla varnande. Då attackerade den andra hunden.
– Min hund blev biten. Det gick bra men hon blödde på flera ställen.
Det allra värsta, berättar hon, är att hundens rädslor blivit värre
– Vi har gjort stora framsteg, men varje gång exempelvis en hund kommer för nära kastas vi några steg tillbaka. Det är väldigt frustrerande att göra allt jag kan men sen få det förstört av andras oansvar och obryddhet.
Det här hände förra sommaren. Maja har inte gått tillbaka till Observatorieparken sedan dess. Hon är rädd att stöta på en lös hund igen, och att hennes egen hund ska känna ett behov av att försvara sig.
– Man har ju strikt hundägaransvar, som det heter. Så även om en hund kommer fram och är lös är det jag som är skyldig om min hund skulle bita den. Då kan jag tvingas avliva henne.
Det är inte rätt att andra ska drivas bort från parken bara för att en grupp vill rasta sina hundar lösa där, tycker Maja. Lösningen är också rätt enkel, anser hon.
– Det finns särskilda platser att ha hunden lös på i Uppsala, det finns ju två hundparker bara en bit därifrån, i Stabby. Eller så fortsätter de träffas i Observatorieparken, men har kopplet på.
Gruppen bakom Gamla observatoriet har påbörjat sin promenad och hundarna skuttar efter. Kritiken från de andra hundägarna förvånar dem inte – den här diskussionen har de varit med om förut. Två av hundägarna, Mats och Magnus, tycker att det är "trams".
Kan ni förstå kritiken?
– Nej. Vill man inte själv låta sin hund springa lös med andra hundar kan man väl gå någon annanstans. Uppsala är fylld med parker, säger Mats.
Att sätta koppel på hundarna, eller gå till hundrastgårdarna i Stabby, är inga alternativ, tycker hundägarna.
– Där är det ofta otrevligt, för där släpper folk hundar som inte är säkra, säger Magnus.
Men kan ni garantera att era hundar inte springer fram till andra?
– Ja, skriker jag till så kommer min hund, säger Lena.
Händer det att hundarna springer fram till andra personer eller hundar?
– Ja, de är ju nyfikna. Men när man släpper hundarna fria är det i 99,9 procent av fallen inga problem. De har sin egen kommunikation sinsemellan, säger Mats.
Så man ska tåla det bara, tycker ni?
– Nej, det ska självklart inte hända. Det är dåligt om ägarna inte har koll på sina hundar, säger Magnus.
Borde det sitta skyltar här då, som informerar andra om att lösa hundar kan förekomma?
– Nej, det tror jag bara skrämmer upp människor, säger Lena.
– Människor vet att det är lösa hundar på den här lilla ytan. Jag tycker folk söker konflikt bara, säger Mats.
Men "alla" vet inte att det springer lösa hundar i parken. Det menar en tredje kritisk hundägare, Camilla.
– Många genar genom parken, pluggar eller har picknick här. Låt säga då att du är hundrädd. Jag förstår inte bristen på respekt för andra, säger hon.
Det finns tydligt två sidor i frågan om hundkulturen i Observatorieparken. Så vad är det egentligen som gäller?
Generellt finns det ingen lag som säger att du måste ha din hund i koppel. Det säger Nina Konstenius, djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Uppsala.
– Men man måste ha sådan kontroll över hunden att den inte skrämmer eller skadar andra. Det gäller även om hunden är snäll. Jag tror många har för dålig koll på det och låter hunden springa fram, fortsätter hon.
Vad gäller Observatorieparken så är det i strikt mening en trädgård som tillhör Uppsala akademiförvaltning. Men bolaget har valt att hålla platsen öppen på samma sätt som en park, förklarar fastighetschefen Andreas de Jounge.
– Då har vi också sagt att samma regler gäller här som i övriga Uppsala.
Och i Uppsala kommuns lokala föreskrifter står att "hundar ska hållas kopplade eller hållas under liknande kontroll som om de vore kopplade, på offentlig plats samt inom områden som jämställs med offentlig plats."
– Vi har fört diskussioner internt om att sätta upp skyltar om att man måste ha koppel på sin hund, men det är långtifrån självklart att vi gör det. För tillfället anser vi inte att problemet är så pass stort att det behövs, säger Andreas de Jounge.
Han känner till två tidigare incidenter där personer hört av sig till Uppsala akademiförvaltning och klagat på lösa hundar i parken.
– Men skulle problemet bli större, att det är aggressiva hundar, då kommer vi självklart göra det som krävs för att fler ska känna sig trygga i parken.
Kan det bli aktuellt att göra en inhägnad hundrastgård bakom gamla observatoriet?
– Det skulle kunna vara en möjlig lösning men det är ingenting vi diskuterat, säger Andreas de Jounge.
Fotnot: Vissa namn i artikeln är utbytta och personerna heter egentligen något annat.