En stor del av löparna springer med jobbarkompisar. Diamantens förskola i Norby hade nästan hela personalen på plats för att kämpa sig igenom fem kilometer.
– Det här ska bli en tradition, lovade Kerstin Nordqvist glatt inför loppet.
Vad hon sade efter loppet är oklart. Men för de flesta av de 13 500 löparna såg kvällen ut att ha varit något av en njutning. Men inte för alla. Lovisa Englund sprang femman.
– Det var apjobbigt. Jag gick ut för hårt tillsammans med en kollega och fick håll. Då är det kört, sade hon efter loppet, men såg glad ut ändå.
Till saken hör att Lovisa Englund bara hade tränat en gång. Fler träningstimmar hade femåriga Isabelle Hammargren, från Rimbo. Hon brukar springa i tennishallen och deltog nu i barnens tävling: två varv på löparbanorna.
– Jag blev trött i munnen, sade hon efter målgången.
Var du tvungen att stanna?
– Jag stannar aldrig!
Nej, de flesta hade bråttom. Mest bråttom på milen hade OK Linné-orienteraren Niklas Aldén, som nyss blivit uttagen till junior-VM i Tjeckien i juli.
– Jag trodde att jag öppnade lite för hårt. Hade 3,11 efter första kilometern, sade han.
I mål visade klockan 33,26. Tvåa var orienterarkollegan David Lingfors. Bästa dam på milen var Linnea Vemhäll på 39,49 före Jenny Lyck. Mest meriterade deltagaren var orienterarstjärnan Annika Billstam som var snabbaste dam på fem kilometer.
Blodomloppet handlar inte bara om att springa. Loppet arrangeras på flera platser i landet i syfte att locka fler att ge blod. I år fanns Erik Ståhl på plats för att berätta om varför det behövs fler blodgivare. Han är själv ett tydligt exempel.
På utsidan ser han ut som vilken 26-åring som helst. Men han är beroende av att få blodprodukter från 3 000 blodgivare varannan vecka.
– Utan blodgivare hade jag inte levt i dag. Jag får ”immunförsvar på flaska”, förklarar han.
Erik Ståhl har en mycket ovanlig immunbristsjukdom som drabbar tre pojkar på miljonen. Den ger honom även svåra smärtor.
– Jag har kroniska skelettsmärtor. Jag har nästan inte sovit på två och ett halvt dygn.
Efter tävlingen talade Erik Ståhl till deltagare och publik. Han arbetar som föredragshållare och har även skrivit en bok om sin situation.
Vad är ditt budskap?
– Tack till dem som ger blod! Och så vill jag förmedla att vi måste lära den nya generationen att ge blod. För 80- och 90-talister är det inte lika självklart som för de äldre.
I Blodcentralens tält stod sjuksköterskor beredda att ta emot anmälningar från nya givare. När UNT frågade hade ett hundratal anmält sig under dagen. Men det var innan Erik Ståhl talade.