Ove Danneskog är en av Lennakattens lokförare.
När eldaren Alf Gustavsson öppnar pannan för att skyffla in mer kol biter hettan från elden i skinnet. Lite svalare blir det när himlen öppnar sig och regnet stänker in i den öppna förarhytten.
– Loket är 124 år, arbetsmiljön kunde man glömma på den tiden, säger lokföraren Ove Danneskog som har kört tåget i över femtio år.
För honom är det dock en barndomsdröm att få sköta den gamla maskinen och köra på de gamla spåren som numer sköts av Museiföreningen Stockholm-Roslagens Järnvägar.
– Mycket beror på min egen barndom. Jag är uppväxt på den här järnvägen där min far var anställd och fick vara med mycket när vi åkte till Rimbo och Gimo. Då sitter det kvar resten av livet.
Ove Danneskog har ungefär 25 minuter vid Uppsala station innan nästa avgång.
Ove Danneskog minns hur han åkte ånglok i mitten av 50-talet, när museiverksamheten startade 1968 samtidigt som han gjorde lumpen var han snabb med att haka på.
– För att försöka få nånting kvar till eftervärlden, för då var allt på väg bort.
Loket Thor väger omkring 60 ton och när tåget stannar vid Marielund fylls det på omkring 4 000 liter vatten.
Ångan pyser ut ur det gamla loket.
Ove Danneskog säger att det krävs två man för att få loket att rulla, en lokförare och en eldare. Han tror att det är 25-30 lokförare och lika många eldare som växlar av varandra. Utöver det finns det ett stort antal som sköter andra sysslor.
– Tillsammans uträttar vi otroliga verk.
Han lyfter ångkraften som en del av tjusningen med det gamla loket.
– Att det kan dra de här större och tyngre tågen tillsammans med all personal.
Ove Danneskog går igenom checklistan innan avfärd.