Ljushuvuden med eller utan krona

För den som själv vill bli Nobelpristagare är ett hett tips att gå och bekanta sig med dem. Möten med andra Nobelpristagare är nämligen avgörande för att själv få priset. Andra viktiga faktorer är att tillhöra rätt kön, rätt klass och rätt familj. Johanna Brydolf har tittat på varför lucior sällan blir Nobelpristagare.

"Sankta Lucia, ge mig en tia ... av de där tio miljoner kronorna du fick onsdags." Nej, Lucian och tärnorna som uppvaktade Nobelpristagarna denna morgon på Grand Hôtel i Stockholm sjöng nog den riktiga versionen av luciasången. Även om de kanske innerst inne önskade sjunga något annat. Det är nämligen inte särskilt sannolikt att varken lucian eller hennes tärnor någonsin kommer att få ta emot några nobelprismiljoner. Rent statistiskt sett alltså. Framför allt för att de är kvinnor. 789 personer (och 20 organisationer) har hittills fått Nobelpriset och endast 36 gånger har priset gått till en kvinna.
Dessutom är det inte ens säkert att de vill ägna sig åt forskning. Emma Johansson, Sveriges lucia 2008, som studerar till agronom på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala har inga sådana drömmar i alla fall.
- Nej, jag vill jobba inom näringslivet. Forskning lockar mig inte, det känns inte tillräckligt verklighetsförankrat. Det känns som att många av forskarna på SLU knappt har varit ute i ett kostall, säger hon.

29 svenskar har hittills fått Nobelpriset och det talas om hur vi ska lyckas norpa åt oss ännu fler. Att locka in fler folk i forskningsvärlden är ett förslag, frågan är hur. Många unga i dag har samma bild av forskare som den Emma Johansson beskriver: nördiga och verklighetsfrånvända.
Harriet Wallberg-Henriksson, rektor för Karolinska institutet och ledamot av Nobelförsamlingen som utser mottagaren av priset i Fysiologi och Medicin, talar om att entusiasmera människor med stjärnor som förebilder.
- Forskningen behöver en Zlatan och en Anja, sa hon bland annat i SVT:s sändning från Nobelbanketten i onsdags.
Men Staffan Wennerholm, idé- och lärdomshistoriker, verksam vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, tror inte att svaret är så enkelt som att tvätta bort nördstämpeln på forskare med hjälp av hjältar.
- Det talas mycket om fler förebilder men då tycker jag att något försvinner i diskussionen. Vi glömmer bort att ta reda på varför vi väljer som vi väljer. Det är viktigt att fundera över det, säger han.
Han menar att om vi väljer att ägna oss åt forskning eller inte till stor del handlar om vår identitet, bland annat när det gäller klass och kön.
- Om man frågar forskare säger de ofta att de drivs av genuin fascination, av en inre drivkraft. Men om man tittar historiskt på hur rekryteringen ser ut märker vi att klasstillhörighet och familj är avgörande faktorer. Särskilt i ett litet land som Sverige, säger Staffan Wennerholm.

Klasstillhörighetens betydelse för om man väljer högre akademiska studier har varit starkare än i dag, men är fortfarande stark. Och när det gäller familjepåverkan finns flera exempel på när både far, son och sonson är professorer, ibland även på samma stol. Och 22 av Nobelpristagarna har familjeband med en annan Nobelpristagare.
Att inte forskningsvärlden känns lockande för alla kan också bero på forskarvärldens hårdhet.
- Det finns en motsättning i det hurtiga pratet om att vi behöver fler forskare. Naturvetenskapen är en elitinstitution med väldigt starka hierarkier och en manligt bestämd gemenskap med höga krav och ideal. Det är en hård verklighet som inte syns på Nobelfesten. Jag tycker inte att det är konstigt att folk inte vill vara i det livet, säger Staffan Wennerholm.

Just denna gemenskap i forskarvärlden med andra framstående kolleger kan vara avgörande för att få Nobelpriset. Ola Thufvesson, kulturgeograf och kreativitetsforskare vid Lunds universitet har följt nära 700 Nobelpristagare i spåren och kommit fram till att Nobelpristagarnas framgång till stor del kan förklaras med att de verkar nära andra Nobelpristagare och framstående forskare.
- Man måste umgås med andra pristagare för att bli en själv, säger han.
Ola Thufvessons sammanställning visar att pristagarna i genomsnitt haft sju andra Nobelpristagare som kolleger. Betydelsen av att välja, eller hamna i rätt lag är alltså stor.
- Kollegerna umgicks mycket. De träffades även på fritiden, idrottade ihop eller åt mat. De skojade, sedan jobbade de igen, säger Ola Thufvesson.

Att någon av medlemmarna i dagens luciatåg på Grand Hôtel skulle bli Nobelpristagare känns då ännu mer osannolikt. För hur stor är chansen att någon av dem kommer att sitta i bastun och snacka loss med Osamu Shimomura, en av årets Nobelpristagare i kemi? Enligt Ola Thufvesson är svenska forskare inte tillräckligt mobila för att hamna i spontana möten med Nobelpristagare. Och mot bakgrunden av att 95,6 av alla Nobelpristagare är män och att forskarvärlden är hård och styrd av manliga makthierarkier, ser det mörkt ut för luciatågets möjligheter att hamna på podiet i Stockholms konserthus under någon av framtidens Nobeldagar.
Men trots allt är det ändå lättare för Sveriges lucia att bli Nobelpristagare än vad det är för Nobelpristagarna att bli Sveriges lucia. Kanske är det en liten tröst i alla fall.

Ljushuvuden med eller utan krona

På lucidagen kommer fyra av nobelpristagarna hit till Uppsala och föreläser. UNT har tittat närmare på varför lucior sällan blir Nobelpristagare - och tvärtom.