På Uppsala gamla kyrkogård pryds var och varannan grav redan av ljus. Det är tyst och lugnt men runt om på kyrkogården finns släktingar och vänner som är här för att göra fint på sina närståendes viloplatser.
– Vi kommer att komma hit i morgon med fler ur familjen, men då kommer det att vara mörkt, så vi passar på att förbereda idag, säger Maria Jubro som hjälper sin mamma med att göra fint på sin pappas grav.
En annan släkting har redan varit där med en krans och invid den placerar de en grankvist med röda nejlikor.
Tre gravar bort står Jan Wahlgren och monterar ihop en ny ljuslykta.
– Det här är mina föräldrars grav och jag kör på riktiga ljus, jag tycker att de nya elektriska lyser så svagt. Men den här lyktan ska brinna 110 timmar.
Gravstenen kantas av två stora fång med Kärleksört.
– Men de har blivit lite för stora, stenen syns ju knappt. I vår får jag nog klippa ned dem.
Skymningen börjar sänka sig under de stora träden medan syskonen Fredrika och Jonathan Stelander krattar löv från farmor och farfars grav.
– Jag brukar gå hit ganska ofta, jag jobbar i närheten så då passar jag på, säger Fredrika.
Vad betyder det att komma hit?
– Det känns bra, jag brukar ofta hamna här när det känns tufft, då kommer jag hit och pratar med dem.
– Jag håller med, det känns också som att man hedrar farmor och farfar när man besöker graven, fyller Jonathan i.
Lite längre bort hörs skratt. Hos systrarna Ewa Björkman och Maria Björkman Andersson råder ingen klassisk kyrkogårdsstämning.
– Vi är här för våra föräldrar. De levde länge och fick sluta sina liv på ett bra sätt, då är det inte så sorgligt, konstaterar Ewa.
– Ja, alla ska vi ju dö och mamma var 97 år när hon gick bort 2013, säger Maria.
De berättar att de förbereder gravarna idag, men kommer komma hit både i morgon och antagligen på söndag också.
Brukar ni komma hit ofta?
– Ja det gör vi, vi brukar ses här och dricka glögg, för det gillade mamma, säger Maria.
– Pappa ligger längre ditåt, säger Ewa och pekar medan dvärgpudeln Dixie dansar runt deras ben.
– Hon får ju egentligen inte vara här inne, men hon följer alltid med och nu hittar hon till gravarna.
– Pappa ligger bredvid farmor som gillade sherry, så när vi går dit dricker vi Sherry istället, skrattar Maria.
– Farmor som blev 102 hade faktiskt sparat en flaska till oss, fyller Ewa i.