Ljuset är viktigt i en konstnärs hem. Det första Carina Lebhamre gjorde när familjen flyttade in på Näckrosgatan var att måla det i en ljus färgskala invändigt. Det mesta var sjaskigt och inrökt. Och som de flesta hus som är byggda på 1950-talet har villan inte så stora fönster.
– Jag tänkte verkligen på att jag ville göra det ljusare, säger Carina Lebhamre och bjuder på kaffe vid köksbordet.
Golvet är vitmålat på hela nedre våningen och även större delen av väggarna. Hon har sparat en liten bit av en murrig kökstapet från 1950-talet precis ovanför dörren mellan köket och hallen.
– Men jag älskar verkligen ny inredning. Det finns så mycket konst i den!
Ingen hade bott i huset under året före de flyttade in och ingenting verkade ha gjorts invändigt efter 1970. De satte i gång med renoveringen och var noga med att det inte fick kosta så mycket att de skulle behöva ta mer lån.
Carina Lebhamre tycker om att måla även väggar och golv och hennes sambo, som annars är agronom, gillar att snickra och kakla. Det är till exempel han som har renoverat toaletterna och köket och satt in nya köksskåp från Ikea.
– När vi flyttade in var de gamla köksskåpen så äckliga att vi inte riktigt ville ställa
in någon mat där, berättar Carina Lebhamre.
Men renoveringen får ta sin tid, tycker de. Allt måste inte vara tiptop på en gång.
– Det är precis som i tv-programmet Arga snickaren, det saknas lite lister här och där. Vi är inte riktigt klara och vi vill göra det mesta själva.
De vill också gärna använda sig av återbruk. Hon visar på tavelramar som är köpta billigt i second handbutik. De har målats och blir fina inramningar till barnens teckningar. Hemmet är fullt med små underfundiga detaljer. I trappen upp till övervåningen sitter en liten målad fågelholk som det tittar ut en liten plastbaby ur. På vardagsrumsgolvet, som också är vitmålat, står ett slags virkade skulpturer. Det är ett av flera pågående projekt med heminredningstycke som pågår i huset. Det finns också flera par av ting. Flera brevpressar av glas, fynd från en kinesisk affär, står här och där i par. På väggen hänger två likadana köksklockor ihop. Och krukorna och tupparna i fönstren är också placerade parvis. Men när vi påpekar det för Carina Lebhamre blir hon mest förvånad. Tingens placering har hon inte tänkt medvetet på. Men det ger onekligen balans och harmoni i hemmet.
Ibland brukar Carina Lebhamre stå och måla vid köksfönstret, det som vetter ut mot den lilla trädgården. Det är praktiskt och effektivt för hon kan gå mellan spisen och staffliet och låta tankarna på vad hon håller på med bearbetas på vägen. Några målningar står lutade mot väggen i köket. Ett par sitter upp på väggen i vardagsrummet.
– Jag jobbar just nu med temat människan i staden, säger hon och visar några målningar i den gråvita färgskalan.
Människorna på bilderna har desto mer färg, ibland dyker någon som liknar henne själv upp i bilden.
– Men om man har mycket färg eller mönster på väggarna så stör det måleriet, tycker hon.
Hon störde sig också på att huset hade en trist färg som hon kallar depressionsrosa. Så första sommaren när barn och sambo var bortresta passade hon på att måla om det i en ljust sandbeige färg.
– Det gav mig en endorfinkick, huset blev så fint! Fast Anders fick ta bitarna högst upp på gavlarna för jag är så höjdrädd.
Den beigevita villan är ett av flera småhus från 1950-talet på Näckrosgatan i utkanten av Fålhagen. Utanför framsidan breder ett grönområde ut sig. På andra sidan går Fyrislundsgatan. Men snart ska grönområdet bebyggas. Lite synd, tycker familjen. Men en liten träddunge ska i alla fall sparas i ena ändan och det ska inte bli så höga hus. Dotterns rum går i rött och rosa. Vid fönstret finns ett pysselbord med flera pågående projekt på. Vi går upp på övervåningen. Sonen Josef har valt att ha sitt rum här. Kanske mest för att han kan se in till kompisen Eddie i grannhuset. Han har också valt att inte ha så mycket saker framme. På hans bord finns en dator. Flera skyltar på dörren till hans rum talar om vem som bor här. Mittöver ligger föräldrarnas sovrum. En mängd små gröna skott i pyttekrukor står framme vid fönstret. Om någon månad ska de planteras ut i växthuset och bli till gurkor så småningom.
– Vi skaffade växthuset förra året och planterade gurkor då också. Det var helt fantastiskt. Jag hade ingen aning om att det kunde växa så bra. Det räckte till våra behov och vi kunde ge bort till grannarna också.
I ett annat hörn av rummet står en symaskin. På golvet ligger flera kuddöverdrag som Carina Lebhamre håller på att sy. Materialet till dem är köpt i second hand butiker. Men den egentliga konstnärsateljén har hon i källaren. Ateljén där kan med fördel även användas som festlokal för både barn- och vuxenkalas.
– Här var det trist sjuttiotalspanel i trä. Men när jag stod här och målade det vitt med källarfönstren på vid gavel kändes det som om jag var på en båt. Då insåg jag att det här nog skulle bli en bra plats att bo på för oss.