Livsstilen styr hundens gener

Hunden har mycket större genetisk variation än sin förfader vargen. Förklaringen kan vara att hundarnas livsstil sedan de blev tama försvagat den naturliga genetiska selektionen.

Uppsala2006-06-30 00:00
Det visar en ny forskningsstudie vid Uppsala universitet, som publiceras i nätupplagan av den vetenskapliga tidskriften Genome Research.
— Skulle vargarna ha de genförändringar som vi finner hos hunden skulle de förmodligen inte kunna överleva i det vilda, säger forskaren Susanne Björnerfeldt vid Institutionen för evolutionsbiologi, Uppsala universitet.

Hunden förändras mer
I studien har hon och hennes forskarkolleger studerat hur generna i de så kallade mitokondrierna utanför själva cellkärnan är uppbyggda hos tamhundar respektive hos vargar. Mitokondrierna är cellens "energiverk" och är viktiga för att producera energi och kropps­värme.
Kartläggningen visar att tamhundarna under de senaste årtusendena ansamlat mer förändringar, mutationer, i mitokondriernas DNA än vad vargen gjort.

Sämre gener överlever
— Trots att många av dessa förändringar kan vara något skadliga har de ändå kunnat bibehållas hos hundarna. Detta pekar på att hundens arvsmassa är utsatt för ett svagare selektivt tryck än vad vargens arvsmassa är, säger Susanne Björnerfeldt.
Forskarna tror att förklaringen till att nya, något sämre genvarianter i mitokondrierna kunnat överleva och föras vidare från generation till generation av hundar — men inte hos vargar — är att hundarnas livsstil förändrades radikalt när de började leva med männi­skor.
— Hunden behövde till exempel inte längre jaga för sin föda, sova utomhus i kylan eller vara den mest dominanta i flocken för att få reproducera sig. Det ledde förmodligen till att hundens energibehov minskade i jämförelse med vargens, säger Susanne Björnerfeldt.
Mitokondriernas arvsanlag och DNA utgör bara en bråkdel av cellens totala DNA. Men forskarnas hypotes är att en liknande försvagning av det selektiva trycket också skett i resten av hundens arvsmassa.

Stor variation
— Under de minst 15 000 år som gått sedan hunden blev människans bästa vän har det försvagade selektiva trycket på arvsmassan förmodligen bidragit till den enorma genetiska variation som finns hos hunden i dag. Inget annat däggdjur uppvisar så stor variation i storlek, utseende och beteende som vad hunden gör, säger Susanne Björnerfeldt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!