Livet som idrottspar

Michael hade tränat Arlanda IBK:s herrlag och tog över damlaget, där Maria spelade.  
- Men det tog några år innan det hände något mellan oss 1992, säger Michael Jonsson, som basade för damlaget under totalt sex år.
Att han som tränare var ihop med en av spelarna i laget tycker de så här i efterhand fungerade väldigt bra.
- Det gällde bara att hålla isär rollerna, att jag var spelare och han var ledare. Dessutom var Michael inte ensam utan delade tränaruppdraget med Per Bäckman, som var den som tog beslut gällande om jag skulle spela eller inte, säger Maria Sohlin.
De förlovade sig på nyårsafton 1993 och fick barnen Linus och Isabel.

Eftersom både Michael och Maria var innebandyfrälsta var det kanske inte så konstigt att båda barnen också började spela. Faktum är att Michael har tränat Linus åldergrupp, Pojkar 97, sedan de var i sjuårsåldern. Detta trots att 15-årige Linus numera har slutat och i stället satsar enbart på BMX-cykling, där han ifjol tog SM-guld i klassen Pojkar 15-16. Vardagslivet som idrottsfamilj är inrutat. I synnerhet mitt under innebandysäsongen. På måndagar har Maria och Isabel träning klockan 17.30-19 med F00-03, Michael klockan 19-20.30 med Pojkar 97 samt 20.30-21.30 med 96:orna och division 7-laget.

På tisdagar har Michael en gemensam träning med Pojkar 96 och 97 klockan 19-20.30, medan Maria och Isabel är lediga.
- På onsdagar brukar vi bara vara hemma och ta det lugnt, säger Michael Jonsson.
Torsdagar är det återigen fullt upp. Maria och Isabel tränar inomhus klockan 18-19 och kör sedan en timme utomhusfys med Flickor 00-04. Michael inleder träningskvällen med 96:orna och division 7-laget klockan 19-20 följt av Pojkar 97 kl 20-21.30.
- Arbetsveckan avlutas med lite god mat och klassiskt fredagsmys, säger Michael Jonsson.

Fram till ifjol spelade Maria i Arlandas damlag, vilket innebar ännu mer träningar.
- Det var jobbigt att ta själva beslutet att lägga av efter så många aktiva år, men det har känts förvånansvärt bra. Förmodligen har det underlättat att jag tränar Isabels lag, och därigenom får behålla lag- och matchkänslan, säger Maria Sohlin.
På lördagar och söndagar har i regel hon och Isabel matcher på sitt håll med Flickor 00-01 medan Michael åker och spelar i Upplands- och regionserien med Pojkar 97 och 96.
- Det blir naturligtvis en hel del på helgerna, som mest på våren när innebandysäsongen är på väg att ta slut och Linus BMX-säsong har dragit igång. Motsvarande situation finns på hösten när innebandyns försäsong går parallellt med Linus tävlingar, säger Michael Jonsson.

Omgivningens syn på deras sportanpassade liv är blandad.
- Mångas reaktion brukar vara – att ni bara orkar!. En annan - att det är beundransvärt att det finns folk som lägger ner så mycket ideell tid, och - hur hittar ni tid för varandra och familjen?, säger Maria Sohlin.
Hon erkänner utan omsvep att det kan bli lite för mycket ibland, men säger i samma veva att ”det man tycker om prioriterar man”.
- Jag brukar återhämta mig under sommarhalvåret. Då är jag bara en intresserad BMX-förälder, säger Maria Sohlin.
För Michael blir det mycket sport även då eftersom han följer sonen Linus förehavanden betydligt mer aktivt och dessutom sitter i Märsta BMX:s styrelse, samtidigt som innebandykillarna i Pojkar 97 kör nästan året om.
- Eftersom vi lägger ner så mycket tid på idrotten måste vi prioritera ner annat. I vårt fall har det nog blivit hus och hem, det vill säga renoveringar, säger Maria Sohlin.

Den lediga tid som finns ägnas i stället åt andra saker. Är det någorlunda matchfritt på helgerna försöker de träffa sina vänner eller göra något helt annat med barnen.
- Efter som vi är så mycket schemastyrda är vi noga med att inte boka in för mycket andra aktiviteter, utan bara ta dagarna som de kommer. Det är kvalitet för oss, säger hon.