Av de barn som i dag föds i vecka 22 överlever endast tio procent därefter ökar chansen att klara sig väsentligt. Hälften av dem som föds i vecka 23 klarar sig.
Men statistik är ändå bara siffror på ett papper. De säger ganska lite om hur livet ter sig för var och ett av de cirka 6000 barn som varje år föds för tidigt.
Alla föräldrar kan inte resa hem med ett friskt barn från sjukhuset. Många prematura barn drabbas av någon form av komplikation, som bland annat kan påverka deras hjärn-, hjärt-, eller lungfunktion. Ju tidigare barnen föds desto större blir risken för komplikationer, som kan leda till funktionsnedsättningar. Hur stora eller omfattande är naturligtvis svårt att veta. En omogen hjärna skadas exempelvis lätt men den har också förmåga att reparera sig själv. Ändå är det många av de för tidigt födda som får CP-skador, autism eller adhd.
I går uppmärksammades dessa barns situation på ett seminarium som Folkpartiet tagit initiativ till. För även om Sverige är världsledande på neonatalvård är vi ingalunda bäst på att ge barnen det stöd och hjälp de behöver för att få ett så bra liv som möjligt. Efter tiden på neonatalavdelningen stryps resurserna. Många föräldrar känner sig både ensamma och utlämnade då det i mångt och mycket är upp till dem att kämpa för sina barns bästa.
På seminariet föreslogs därför att barnen, enligt en modell från Tyskland, skulle tilldelas en vårdkoordinator som inte bara skulle se till att barnet fick tillgång till bästa tillgängliga vård i rätt tid. Koordinatorn skulle också kunna förse kommunala tjänstemän, rektorer och lärare information om barnet och dess behov. I Tyskland har modellen inte bara lett till en bättre vård och omsorg. Det har också lett till lägre kostnader för samhället.
Denna idé bör prövas och utvärderas även i Sverige. Barn med livslånga funktionsnedsättningar blir inte bättre av sig själva. Avgörande för deras utveckling är att de får rätt insatser i rätt tid. Vare sig det handlar om medicinsk behandling eller rätt sorts stödundervisning i skolan borde det inte vara upp till den enskilde föräldern att se till att barnen får den hjälp de behöver.