Livet ändras när barnen flyttar ut

- Det är naturligt att barnen flyttar hemifrån när de är stora. Man är inte ledsen, mer fylld av en massa känslor. Det värsta är nog all oro innan. Sen vänjer man sig, säger Marie-Louise Sundqvist.
Hon och maken Olle Sundqvist har tre barn tillsammans, Gustav, 23, Fideli, 21 och Millan, som är 15. Det är bara Millan kvar hemma nu. Efter gymnasiet flyttade de två äldsta till Stockholm och Öland där de gått konstskola, Gustaf har också bott och studerat i Kina ett år.

Livet utan alla barn i huset blir inte sämre, men det blir annorlunda, tycker Marie-Louise Sundqvist.
- Insikten om att jag lämnade en epok bakom mig kom redan när Gustav tog studenten. Jag minns att jag gick till en kompis som är lika känslosam som jag och så grät vi ihop.
Det var inte sorg hon upplevde, mer en känsla av att livet är här och nu.
- Framtiden vet vi inget om, det förgångna är fullt av minnen och så kan vi förundras över hur fort tiden går när man har barn. Jag tänker på det när jag tittar på fotografier på mina barn som små. I samma stund känner jag en lycka över att ha vuxna barn som tar sig fram på egen hand. Barnen har man till låns, det viktigaste är att ge barnen en trygg grund att stå på, säger Marie-Louise Sundqvist.
Marie-Louise Sundqvist är konstnär och konsthantverkare, representerad i konsthantverkskooperativet Öster om ån i Uppsala.

I sitt skapande hämtar hon idéer från av allt som sker i tillvaron. När hon blickat tillbaka, har tankarna särskilt gått till det faktum att hemmets olika rum byter funktion och skepnad när barnen flyttar hemifrån.
- Då fick jag lust att göra en utställning här hemma i Fidelis gamla flickrum, innan vi möblerar om. Jag vill att utställningen, som bär namnet Smååringarna, ska sätta i gång minnen och väcka känslor, säger Marie-Louise Sundqvist.
Smååringarna är figurer i keramik, Marie-Louise Sundqvist har hämtat inspiration från sina egna barn, valpar och andras barn.
- Det är många valpar med, det beror nog på Tuss, säger Marie-Louise Sundqvist och lyfter upp familjens 10-månaders gamla dvärgsnaucher i famnen.

Fyller hon tomrummet nu?
- Nej, henne skaffade vi mest av en slump. Vi har haft dvärgsnaucher tidigare. I samma veva som vår förra dog, dök uppfödaren upp här på gatan med alla sina hundar, och på den vägen är det.
Fast helt tomt på barn hemma i lägenheten på Eriksgatan i Luthagen är det inte. 15-åriga Millan bor ju kvar hemma. Marie-Louise Sundqvist funderar om inte hon fått anpassa sig mer till ett vuxenliv på sistone.
- Hon har kanske fått lite mer självupptagna föräldrar. När man har många barn hemma blir plikter och vardagsrutiner viktigare, som att alltid samlas kring middagsbordet. Nu för tiden kan vi göra lite mer som vi vill och man behöver inte städa och handla lika mycket.

Marie-Louise Sundqvist tycker också att det blir tydligt vilken riktning ens liv fått när barnen blir stora.
- Man har uppnått en viss ålder och kan se tillbaka på att man fick många roliga och intensiva barnaår och en make som man vill hålla ihop med hela livet.
Hon tycker att man ska passa sig så att man inte ger barnen skuldkänslor när det flyttar för att man känner sig ensam. Då måste man verkligen skärpa sig. Man kan inte leva genom barnen. Är omställningen jobbig kan man till exempel återuppta något intresse som man inte haft tid med, eller testa något nytt. Ett tag gick Olle och hon och sjöng i kör och Olle har börjat ta gitarrlektioner igen.

Barnen får man låta vara i fred, de måste få forma sig ett eget liv, anser Marie-Louise Sundqvist. Och så tror hon att det är bra att de ser sina föräldrar uppskatta vuxenlivet.
Familjens somrar spenderas på Gotland, då kommer Gustav och Fideli och hälsar på för att de vill vara ihop med övriga familjen.
Marie-Louise Sundqvist gillar när de är där. Men hon har inte tråkigt när de åker.

Kai Hven, pappa till 19-åriga Ellen Hven, tycker att det känns naturligt att dottern flyttar.
- Hon är flygfärdig nu. Det vore värre om hon klamrade sig fast vid oss föräldrar, säger Kai Hven, pappa till 19-åriga Ellen Hven.
Dottern är enda barnet och är just nu på gång att flytta till en egen lägenhet i Uppsala.
Eftersom familjen bor i stan, blir avståndet dem emellan inte så långt. Det är bra, tycker Kai Hven.
- Om hon flyttade till andra sidan jordklotet skulle det kanske kännas annorlunda. Som det är nu kommer vi ju kunna träffas hur ofta vi vill.

Ett annat skäl tlll att Kai Hven inte känner någon vånda är att dottern tog studenten för ett år sedan. Sedan dess har hon jobbat och klarat sig själv.
- Hon har blivit en vuxen individ, hon går till jobbet och har sina egna tider. Jag tror hon tycker att det ska bli skönt att få rå sig själv och slippa ha pappa och mamma runt omkring sig hela tiden.

Kai Hven tycker inte att man ska tynga sina barn med skuldkänslor. Man ska i stället glädjas åt att de vill stå på egna ben. Han och hustrun har inte sett flytten som ett projekt. Och det tror han är bra, för då förstorar man inte upp saker och ting. De har följt med i dotterns utveckling mot ett vuxenliv och uppmuntrat henne till självständighet.
- Jag minns själv hur det var när man skulle flytta hemifrån. Man kände sig rätt nöjd när man tog det där steget. Jag och min fru kommer nog fortsätta leva som vanligt. Visst blir det ett tomrum här hemma. Men än så länge känns det problemfritt.

Livet ändras när barnen flyttar ut

Nyss bodde alla barnen hemma. När flyttlasset gått, är det tomt och tyst. Marie-Louise Sundqvist inspirerades av tomrummet och gjorde en utställning i sitt hem, i rummet där ena dottern vuxit upp. Kai Hven tycker att det känns naturligt att barnen flyttar.