Liten ödla stjälper stort bygge

Så skulle man kunna beskriva Triturus christatus, den större vattensalamandern, som har stoppat ett planerat bostadsområde i Gränby backe i Uppsala. Trots namnet tillbringar vattensalamandern alltså större delen av året på land. Kunskapen om dess dagliga liv är bristfällig, men den lär hålla till under murkna trädstammar och stubbar, i smågnagares gångar, under mossiga stenar eller i blockterräng, helst i fuktig skog med mycket lövträd.
Vid sällsynta tillfällen kan den också påträffas i fuktiga hagar med högt gräs.
Studier med radiosändare i Sverige och Frankrike tyder också på att det här groddjuret är mycket sparsmakat när det väljer miljö. Och så är de stationära.
Om man söker efter den större vattensalamandern i c-länet på Artdatabankens hemsida på internet får man bland annat veta att den är bofast. Och det tycks verkligen stämma. Studierna med radiosändare tyder på att vattensalamandrar sällan rör sig mer än hundra meter, ofta bara något tiotal meter, från den vattensamling där de föddes.

Trivs bäst på land
Enligt Jordbruksverkets expert på grod- och kräldjur trivs salamandern utmärkt i det kalkrika område där den också har lekvatten att föröka sig i.
Det är bara under lekperioden som den större vattensalamandern verkligen gör skäl för sitt namn. I södra Sverige börjar vandringen från vinterdvalan till lekdammen under de första regniga nätterna i april, när det blir några plusgrader. Lekplatsen bör enligt experterna vara minst tio meter i diameter och över en halv meter djup. Gårdsdammar, kreatursdammar, branddammar, grusgropar, naturliga kärr, hällkar och lektäkter duger alldeles utmärkt, bara det inte finns fisk där. För rovfisk och vattensalamandrar går aldrig ihop. Därför är inplantering av fisk i dammar och vattensamlingar ett av de mest akuta hoten mot detta fridlysta och allt mer sällsynta groddjur.
Den större vattensalamandern blir könsmogen vid 2—4 års ålder. Honan lägger flera hundra ägg och placerar ut dem ett i taget, omsorgsfullt invikta i skydd av bladen på undervattensväxter.
Men den här omsorgen hjälper inte särskilt mycket. Den större vattensalamandern har nämligen flera egenskaper som gör den extra sårbar. På grund av ett kromosomfel dör hälften av alla foster redan innan äggen kläcks. Resten kläcks efter 2—3 veckor, men det är bara någon enstaka larv per kull som överlever sommaren och förvandlas till landlevande ungar framåt höstkanten. Resten äts upp av fiskar och andra rovdjur när de simmar omkring i lekvattnet.

Liten avkomma trots stora kullar
Experterna brukar kallt räkna med att honan på sin höjd kan lämna en ersättare efter sig — genom att föröka sig många gånger, hitta en stabil landmiljö och leva i 12—18 år.
Den större vattensalamandern har hög skyddsstatus i hela sitt europeiska utbredningsområde. Den finns med på 2002 års globala rödlista över hotade arter, där den är placerad i kategorin insatsberoende. Det motsvarar den gamla klassen missgynnad. Salamandern finns också i EU:s habitatdirektiv.
Fridlysningen enligt §1 artskyddsförordningen innebär att vuxna djur, larver och unga djur är fredade från exploatering, liksom deras fortplantnings- och landmiljöer och vägarna mellan dem. Från detta starka skydd får undantag bara medges i särskilda fall.
Under de senaste årtiondena har den större vattensalamandern försvunnit från många tidigare kända lokaler utan att forskarna egentligen vet varför. Den är utsatt för betydligt fler hot än inplantering av fisk i leklokalerna. Utdikning, försurning och övergödning har också bidragit.

Sussar sött i vinterdvala
Enligt Artdatabanken kan en population bestå av mellan 100 och 1 000 individer. I Gränby backe påträffades vid inventeringen bara 20—30 vattensalamandrar, så populationen är verkligen sårbar.
Den större vattensalamandern har även satt stopp för ett byggprojekt i Gävle. Så man skulle kanske kunna ändra det gamla talesättet liten tuva stjälper stort lass till liten ödla stjälper stort bygge.
Huvudfigurerna i det här bråket lär för närvarande ta saken med ro. Så här års har salamandrarna för länge sedan lagt sig i vinterdvala i någon frostfri hålighet på land eller i dammens bottenslam.