Den som tar ett lån för att köpa bostad kan i normalfallet ta upp hela räntekostnaden i sin självdeklaration och därefter göra ett skatteavdrag på 30 procent av beloppet.
Men vad händer om hushållen bara får göra skatteavdrag på en del av lånet? Det har Peter Englund, ekonomiprofessor vid Handelshögskolan i Stockholm, undersökt på uppdrag av Finanspolitiska rådet, en myndighet som granskar regeringen.
Han har räknat med att låntagaren bara får ta upp 70 procent av ränteutgiften i sin deklaration. Säg att en person under ett år har en räntekostnad på 100 000 kronor. I nuläget får personen ta upp hela räntekostnaden i sin deklaration och därefter göra skatteavdraget på 30 procent.
Men Peter Englunds kalkyl bygger på att personen bara får ta upp 70 procent av räntekostnaden i deklarationen, det vill säga 70 000 kronor i det aktuella fallet. Sedan sker det sedvanliga skatteavdraget på 30 procent.
En del politiker är tveksamma till att genomföra den här typen av förändringar med omsorg om hushållens ekonomi. Kalkylen visar dock att effekten inte blir särskilt dramatisk.
Den disponibla inkomsten för hushåll med lån skulle i genomsnitt minska med endast cirka 0,4 procent eller 1 900 kronor per år. Beräkningen bygger på att räntan är 1,98 procent.
Om räntan i stället skulle stiga till 3,4 procent skulle den årliga disponibla inkomsten krympa med cirka 0,7 procent eller 3 800 kronor.
Hushållen som sitter med de allra största skulderna skulle förlora runt 3 procent av sina inkomster vid en ränta på 3,4 procent.