Det visar forskare vid Uppsala universitet i en studie som publiceras i den välrenommerade vetenskapstidskriften Nature Communications.
– Resultaten är intressanta eftersom de visar att antibiotikakoncentrationer som finns i många miljöer kan leda till höggradig resistens och bidra till resistensproblematiken, säger professor Dan Andersson vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, som är huvudansvarig för studien.
En hel del av de antibiotika som vi använder under en antibiotikakur sprids via urinen och avloppsvattnet i oförändrad form vidare till vattendrag, sjöar och mark vilket leder till att bakterier i dessa miljöer under lång tid kommer att utsättas för låga koncentrationer av dem.
I studien har forskarna i laboratorieexperiment imiterat denna situation när de utsatt Salmonellabakterier för låga halter antibiotika.
Trots att antibiotikahalterna var så låga att de inte påverka bakteriernas överlevnadschanserna svarade bakterierna med att stegvis samla på sig flera mutationer i sitt dna som orsakade resistens.
Varje enskild mutation gav bara en låg grad av resistens, men tillsammans ledde de i slutänden till att bakterierna tålde mer än tusen gånger högre halter av antibiotika än de från början utsatts för.
– Mutationerna skedde dessutom huvudsakligen i gener som tidigare inte betraktats som typiska resistensgener. Det tyder på att antalet gener som kan bidra till resistensutveckling är kraftigt underskattat, säger Dan Andersson.
Fotnot: Den vetenskapliga artikeln i Nature Communications kan läsas här