Släpp taget och våga låta barnen misslyckas! Så lyder uppmaningen som mellanstadieläraren och författaren Jessica Lahey ger i "The gift of failure - how the best parents learn to let go so their childen kan succeed" (HarperCollins, 2015).
I boken, som har fått stor uppmärksamhet i USA, lyfter hon problemet med föräldrar som hela tiden hjälper till. Det handlar om barn som, i hennes mening, blir alltmer ängsliga och blockerade när föräldrarna lägger sig i allt från skolarbete till kompisrelationer.|
Jessica Lahey menar att det är viktigt att barnen får gå igenom misslyckanden och frustrationer för att utvecklas till kompetenta individer.
Barnpsykologen Jenny Klefbom, som arbetar mycket inom skolan, instämmer i att föräldrar kan vara dåliga på att lita till att barn klarar av saker.|
– Den utveckling vi ser är dels att man minskar friheten, till exempel att barnen inte får gå själva till skolan, dels att man ökar servicegraden. Föräldrarna fixar allt åt barnet.
Risken med det beteendet, förklarar hon, är att barnen blir mer hjälplösa, mindre kreativa och mindre benägna att lösa problem. Antagligen en motsatt effekt av det man som förälder vill uppnå.
– Barn klarar i allmänhet mycket mer än vad vi tror. De klarar att packa gympapåsen och att göra matsäck, åtminstone när man en gång skapat rutiner kring det.
Ju tidigare man börjar desto lättare blir det. Redan i två-treårsåldern kan man ställa krav på att barnet till exempel ska ställa in tallriken i diskmaskinen eller plocka undan sina leksaker.
I vår strävan efter att skydda barnen från allt som gör ont sätter vi gränser för allt från vilda lekar som kan ge skrubbsår till barnets kompisrelationer. Självklart ska man ingripa vid mobbing, säger Jenny Klefbom, men berättar också att hon ofta ser fall där föräldrarna spelar en stor roll i varför det blir komplikationer i barnets kompisrelationer.
– Man lägger sig i för mycket, talar om hur det ska vara och kräver att barnet ska få vara med i vissa grupperingar. Det sänker intresset ännu mer hos de andra barnen. Man tänker "oj, här är någon som behöver en manager för att få kompisar".
Det är bra för barn att få lösa de vanliga vardagsfnurrorna med kompisarna själv. Det ger en förberedelse inför hur livet faktiskt ser ut. Dessutom finns en risk att man som förälder hela tiden går på sitt eget barns linje utan att veta vad som har hänt.
– Det skapar lätt en offerkänsla hos barnet.
Pedagogerna på skolan har oftast en bättre överblick och de har dessutom alla barns bästa för ögonen. Det är i de flesta fall bättre att man låter dem göra sitt jobb i fred, menar Jenny Klefbom. Hon tillägger att samma sak gäller skolarbetet, där föräldrar ofta lägger sig i mer än nödvändigt.
– Vi som jobbar i skolan ser ofta att föräldrar ringer och klagar och vill att deras barn ska ha mer än andra. Det är inte heller bra.
Om man nu har servat barnet med allt kan det vara svårt att bara sluta tvärt.
– Fällan består av två delar: man kontrollerar och man servar. Om man bara släpper på servicen kommer det garanterat att bli en konflikt med barnet, säger Jenny Klefbom.
Samtidigt som man ställer krav på att barnet ska klara saker själv måste man också släppa på kontrollen och ge mer frihet. Till exempel att våga låta barnet gå och handla mjölk själv, och inte ingripa så fort han eller hon klättrar lite högre upp i trädet.|
Kompetensen vi ger våra barn kommer att visa sig i allt från skolarbete till relationen med andra människor.
– Att känna att man klarar av att packa gympapåsen själv kan faktiskt hänga ihop med att man vid ett senare tillfälle vågar ställa upp för någon som har det jobbigt i skolan. (TT)