Lisa, 32 år. Dominant.
"När jag var i tonåren träffade jag en kille som ville experimentera och jag tänkte "det skadar väl inte att prova". Det var en härlig känsla att upptäcka att jag njöt av att binda min kille och retas tills han inte mäktade mer. När vi började gå på bdsm-klubbar i Stockholm öppnade sig en helt ny värld, jag fick kontakt med folk som gillade samma saker. Jag ser det som ett rollspel där man kommer överens om vart gränsen går och där man får leva ut sina fantasier. Det är mer mentalt krävande än vanlig sex, eftersom det kräver mer tillit till den andre. Det är också fysiskt påfrestande. Man blir trött i armen av att piska länge eller bli bunden i olika positioner. Med tiden har jag vågat mer, för jag har mer kunskap. Sen har jag förändrats. Det jag tyckte var spännande för två år sedan är kanske inte lika attraktivt i dag. Det handlar inte nödvändigtvis om stark sexlust. Det kan lika gärna vara den starka intimiteten som blir av att man gör det här ihop. Jag tänder på att binda och piska min partner. Jag gillar att retas, disciplinera och ge bestraffningar. För mig är reaktionen hos den jag utöver dominansen på väldigt erotiskt. Men jag har aldrig tänt på verbal förnedring. Jag kan gilla förspel och romantik men det blir på ett annat sätt. Det kan vara att gå på restaurang och ha en uppsättning regler som den andre ska följa. Om det spills eller äts på fel sätt får min partner stå i skamvrån och skämmas. Det kan vara mycket skratt också. Som när sängen brakar eller om vi bestämt att jag ska skälla ut min partner och så snubblar jag på mattan. Jag utövar dominans för att jag mår bra av det. Jag känner mig som världens vackraste, starkaste och mest åtråvärda person och det är en väldigt skön känsla."
Fotnot: Lisa heter egentligen något annat. Hon skäms inte över sin sexuella läggning men vill vara anonym, eftersom hon inte är öppen inför sin arbetsgivare och familj.