Lirarna som letar motstånd

Varje torsdagskväll är det träning och då är humöret på topp. Bäst är det när man delas upp i två lag och spelar match. I Storvreta innebandyklubb finns ett handikapplag för barn och ungdomar. De hoppas hitta liknande lag att möta i matcher.

Ludvig Hall och Josefin Hagel står på kö efter Matilda Amundsson som tränar på att passa bollen.

Ludvig Hall och Josefin Hagel står på kö efter Matilda Amundsson som tränar på att passa bollen.

Foto: Staffan Claesson

Uppsala2006-03-26 12:29
Max Lundqvist ser verkligen fram emot torsdagskvällarna. Då kommer han i god tid till innebandyträningen i Gamlishallen, med nummer sex på sin rödsvarta tröja och egen klubba i ett speciellt fodral. Han har spelat sedan i höstas.
— Innebandy är kul. Jag brukar göra mål, säger han.
På Ludvig Halls tröja står det Zlatan 9. Han har inte hunnit få någon tröja med eget nummer än, för han är ganska ny. Till skillnad från Max Lundqvist så brukar Ludvig Hall inte göra mål.
— Jag spelar mest back och passar till de andra, så får de göra mål, förklarar han.
Han vill aldrig missa en träning, för det är så kul.
Ludvig Halls pappa berättar att det inte finns så mycket idrott att välja på när man som Ludvig har lite svårt att röra sig. Alla som spelar i laget har något slags funktionshinder, till exempel en utvecklingsstörning eller ett rörelsehinder.
Annars är det ungefär som vilket innebandylag som helst. Skillnaden är att övningarna är lite enklare och tempot långsammare. Och de har inte så mycket regler än, det får komma vartefter.
— Det är riktigt roligt att träna det här laget. De blir bättre för varje gång, säger tränaren Robin Folkesson.
På träningen börjar de med att springa runt på spelplanen så att skosulorna gnisslar. Några krockar med varandra. Sedan övar de på att passa bollen och dribbla.
Josefin Hagel springer slalom mellan små koner och gör mål. Hon har spelat flera år i ett vanligt innebandylag och är duktig. Men hon bytte lag för att hon inte springer så snabbt och stadigt. Och eftersom hör dåligt, så fortsatte hon ibland att spela fast domaren hade blåst av.
Några killar fäktas med klubborna och tränaren kommer fram och säger åt dem. Sedan blir det äntligen match. Då skärper alla till sig och det blir full fart.
Plötsligt ramlar Noel Poyhönen baklänges och försvinner bakom sargen.
— Gick det bra?, frågar domaren och drar upp honom.
Alla spelar med stor energi. På bänkarna sitter föräldrarna och hejar på spelarna och babblar med varandra. När matchen är slut vet ingen säkert hur många mål det blev, men de röda vann i alla fall. Kanske med 5—0. Max Lundqvist gjorde två av målen. Någon gjorde självmål, men vi avslöjar inte vem.

FAKTA


Längtar efter riktiga matcher
Innebandylaget för funktionshindrade barn och ungdomar bildades i höstas. Det hör till Storvreta innebandyklubb, men spelarna får komma från hela länet.
De vill gärna spela match mot liknande lag. Föräldrarna håller på att kolla vad det finns för lag i andra städer.

Fler tjejer tack!
Än så länge är det bara några få tjejer i innebandylaget. Man ska försöka få med fler, så att det kan bli ett pojk- och ett flicklag.

Aktiv fritid
Det finns handikappidrott för barn- och ungdomar i andra sporter också, till exempel fotboll, friidrott, tennis och judo.
— Alla ska ha möjlighet att idrotta. Och alla har rätt till en aktiv fritid, säger fritidspedagog Rikard Dahlström på Barn- och ungdomshabiliteringen. Han var med och startade innebandylaget.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om