Linné visste inte allt
Nej, jag ställer inte frågan på allvar. Självklart är Linnéjubiléet högst befogat, både av historiska och vetenskapliga skäl. Men frågan har ändå en allvarlig innebörd. Hur kommer det sig att även forskningsresultat och synsätt som i dag ter sig föråldrade är viktiga?
Svaret ligger i själva vetenskapssynen. Vetenskap betyder inte att man genom spekulation eller idogt faktasamlande plötsligt upptäcker Sanningen om ett visst förhållande, på samma sätt som man upptäcker ett borttappat paraply. I stället är vetenskapligt arbete en process där vi formulerar hypoteser och teorier som vi sedan gör vårt bästa för att testa. Fakta - empiriska observationer - är nödvändiga, men inte för att en gång för alla bevisa att vi har rätt, utan för att pröva om vi möjligen har fel. Teorier som överlever prövningen accepteras, men bara tills vidare eftersom något nytt test kan tvinga oss att överge eller modifiera dem.
Detta synsätt, som först utvecklades av den österrikisk-brittiske filosofen Karl Raimund Popper (1902-1994), har i dag fått bred anslutning inom forskarvärlden och har en rad viktiga konsekvenser för hela samhällssynen. Demokrati, yttrandefrihet, misstro mot teorier och ideolo-gier som påstår sig kunna förklara det mesta, fokus på problem och öppenhet för omprövningar är ofrånkomliga konsekvenser av denna "kritiska förnuftstro".
Andra konsekvenser gäller just synen på vetenskapens historia. Också en teori som vi i dag vet är felaktig kan vara betydelsefull i kraft av de problem och frågor den gett upphov till och genom att den förklarar mer än tidigare teorier även om den inte kan förklara allt. Inom fysiken är Keplers och Galileis teorier överlägsna medeltidens religiöst definierade synsätt, Newtons teorier förde kunskapen ytterligare ett stycke framåt och den moderna fysiken har nått ännu längre.
Men det vore orimligt att betrakta den äldre forskningens resultat och slutsatser som beklagliga eller pittoreska misstag som nu äntligen övervunnits av den moderna vetenskapen. Tvärtom kan olika inslag i de äldre teorierna fortfarande vara till nytta, samtidigt som vi kan lära oss åtskilligt genom att studera de problem som äldre tiders människor försökte lösa.
Så är det också med Linné, även om den gängse vetenskapssynen på hans tid var en annan. Det religiösa perspektivet ifrågasattes knappast och människans uppgift ansågs vara att en gång för alla fastställa hur världen fungerade genom att studera skapelsen så noga som möjligt.
Men Linné utgick ändå från att det var det mänskliga förnuftet som skulle reda ut hur saker och ting hängde ihop och från att vi med förnuftets hjälp kunde hitta generella principer för att beskriva naturens mångfald. Han kunde varken föreställa sig modern moleklyärbiologi eller Darwins utvecklingslära (även om han ibland tycks ha snuddat vid föreställningen om en utveckling i naturen). Men allt vi vet om Linné ger skäl att tro att han - om han återvände i dag - med glädje skulle försöka förstå hur hans eget system reviderats och ersatts av nya tankar under de sekler som gått sedan sist.
Dessvärre är just denna attityd, alltså insikten om att vetenskap är en process präglad av offentlig diskussion och stegvis eliminering av misstag utan att man någonsin når "ända fram" inte så utbredd som den borde vara. Den vetenskapliga processen beskrivs ofta som "käbbel" och den avgörande demarkationslinjen mellan uppfattningar som är möjliga att pröva och sådana som inte kan prövas förefaller ofta vara okänd. Ibland lever gamla och grundligt motbevisade föreställningar kvar i offentligheten som självklara "sanningar" årtionde efter årtionde, medan den nya och bättre grundade kunskap som kommit i stället förträngs.
Självklart ska Linné firas av vanliga och lättbegripliga historiska skäl. Men det vore bra om jubiléet också kunde användas för att höja medvetandet om vad vetenskap - och inte bara naturvetenskap - egentligen handlar om. En av skolans huvuduppgifter måste alltid vara att lära ut innebörden av ett vetenskapligt förhållningssätt - något som faktiskt inte sägs rent ut i dagens lagstiftning. Alla vill och kan inte bli forskare - men alla har nytta av att förstå hur vår samlade kunskap utvecklas och lära sig genomskåda pretentiösa och ibland medvetet vilseledande påståenden utan hållbar vetenskaplig grund.
Linné kan i jubileumsyran lätt framstå som en vänlig farbror som lärde oss att visa lite större intresse för naturen. Men han är mycket mer intressant än så.
Så jobbar vi med nyheter