På morgonen efter att polisen genomfört en stor insats i Björklinge, där en kvinna och en man i 35-årsåldern greps och närmare 200 kilo sprängmedel beslagtogs, märks inga större spår av nattens händelser. Resterna av polisens avspärrningstejp hänger från en buske och hjulspår syns i gruset. Runt byggnaden går nyfikna Björklingebor och representater för medier.
Ett par pojkar i 10-årsåldern går förbi. En av dem hamnade mitt i polisdramat när han var på väg hem från innebandyträningen kvällen före.
– Det var flera polisbilar där. På marken låg vita plastrullar i en hög, säger han.
De tycker att det känns konstigt att en så stor sprängladdning funnits i Björklinge och även om de tycker det känns bra att polisen gjort en insats oroar de sig över att något liknande ska hända igen. De berättar att de sett folk använda droger i Björklinge, men att de aldrig sett något konstigt i närheten av just den här adressen.
Alldeles i närheten bor Lillemor Lundin, 85, och maken Bert-Inge Lundin, 88. Lillemor har många barn och barnbarn i det lilla samhället och känner sig orolig över utvecklingen. De tänkte direkt på sprängdådet i Fullerö när de hörde om det beslagtagna sprängämnet.
– Det som händer inte bara i Björklinge men i hela Sverige är fruktansvärt, ledsamt och oroligt. Att det ska behöva hända gör mig orolig främst för alla barnfamiljer, säger Lillemor.
En kvinna som vill vara anonym jobbar i närheten av huset där sprängmedlet hittades. För bara någon dag sedan skämtade hon med sina kollegor om att det är tur de är i Björklinge, en bit avstånd från våldsvågen i Uppsala.
– Jag tänker att vi borde fått veta något om det fortfarande funnits en fara här nu. Det hade varit värre om jag kände till sprängladdningen sedan tidigare, säger hon.
I huset där sprängmedlet ska ha hittats är gardinerna fördragna. Dörren till ett förråd är vidöppen. På gångstigen i närheten går en kvinna förbi. När hon förstår att det är här polisinsatsen ägt rum blir hon överraskad.
– Det är ett bevis på att det kan hända var som helst. Då kanske man ska skynda härifrån, säger hon och traskar vidare.
Mia Eklund, 53, en annan Björklingebo som går förbi platsen, tycker precis som många närboende att det känns både obehagligt och otryggt.
– Det känns inte alls bra. Det kommer nära inpå, liksom.