För en vecka sedan skrevs 20-åriga Leya ut från psykiatrin i Uppsala där hon har vårdats för ångest och självmordstankar. Hon kommer från en familj med stark hederskultur och pappan är dömd för misshandel och olaga hot mot familjemedlemmar. Hon har, enligt egen uppgift, blivit utsatt för övergrepp under hela sitt liv.
De senaste åren har Leya varit på flykt från sin familj. Hon har levt på gatan och bott på olika kvinnojourer och samtidigt försökt få hjälp med boende av socialtjänsten.
– Personalen på psykiatrin lovade att jag skulle få komma till ett stödboende och att det skulle finnas en plan för mig, ändå skrevs jag ut på gatan utan planering och hjälp. Jag hade velat stanna tills allt var ordnat, säger Leya som egentligen heter någonting annat.
När vi träffas är hon rädd och ledsen och vet inte vart hon ska vända sig eller var hon ska tillbringa natten. Vid utskrivningen blev hon hänvisad till kommunens vandrarhem, men Leya känner sig orolig över att bo i ett öppet boende med okända människor.
– Jag bor hellre i skogen. Jag är rädd att släkten hittar mig på vandrarhemmet, jag har en stor släkt. Jag tror att de skulle kunna döda mig, säger Leya.
Syskonen är de enda hon litar på, men de är placerade i familjer och i hem på andra orter. Under veckan som gått har hon levt på gatan, sovit hos kompisar och på härbärge. Hon känner sig psykiskt instabil och hade helst velat vara kvar på den psykiatriska avdelningen i väntan på ett stödboende och en plan för framtiden.
I våras gjorde Leya ett allvarligt självmordsförsök och hon har ärr på armarna efter självskador.
– Jag vill egentligen inte dö. Jag vill leva för mina syskons skull, men jag behöver hjälp, jag klarar inte det här själv, säger Leya.
LÄS MER: Fler söker hjälp för hedersrelaterat våld
Uppsala kommuns enhet Nexus arbetar med placeringar för våldsutsatta kvinnor. Varför Leya inte fick kontakt med dem, eller varför psykiatrin bedömde att hon ska klara sig på ett vandrarhem, är det ingen som kan svara på på grund av sekretess.
På Nexus anser man inte att vandrarhem är något bra alternativ för den som är utsatt för hot och våld.
– Har man skyddsbehov ska man inte bo på vandrarhem, det finns inte tillräckligt med skydd där, säger Andreas Lindman, enhetschef på Nexus.
Enligt Andreas Lindman gör man alltid en bedömning om det finns hot och risker kring kvinnor som söker skydd. Om det finns en risk så ordnar Nexus ett boende. Det finns inget tak för hur många kvinnor som kan hjälpas och man ordnar plats när det finns ett behov.
– Vi gör en bedömning utifrån kvinnans berättelse. Vi tar alltid det säkra före det osäkra, det är ytterst få som vi har nekat skyddat boende.
På psykiatrin menar man att det finns fungerande rutiner vid utskrivningar och säger att man samarbetar med kommunen och socialtjänsten om patienten själv vill det.
– Vi gör en individuell plan och pratar med socialtjänsten inför utskrivningar så att de tar vid när patienten kommer hem, säger Tobias Eriksson, chefsöverläkare.
– Men det bygger på frivillighet, vi kontaktar inte kommunen eller socialtjänsten om patienten säger nej. Om vi har brustit i våra rutiner här så får vi skriva en avvikelse och utreda vad som har hänt, säger han.