När spaden sattes i marken för det stora J-huset på Akademiska sjukhuset dök en gammal bekant upp – Upplandsleran. Det var inget kärt återseende. Provtagningar förutsåg att grävskoporna skulle stöta på Uppsalaåsens grus, grus som skulle gå att sälja och som skulle bli en intäkt på tiotals miljoner kronor. Men tji fick de. I stället för att sälja gruset fick man nu lägga tid och resurser på att ta bort en gigantisk lerklump. Det innebar en fördyring på 92 miljoner kronor, berättade vi vintern 2015.
Leran som Uppsala ärvt av istiden och den efterföljande landhöjningen har format Uppsala genom historien, och gör det än i dag. Och den har inneburit både guld och gissel. Några exempel: Jordbruksmarken runt om Uppsala är bland de bördigaste i Sverige och klarar sig exempelvis utmärkt vid torrperioder på grund av lerjordens egenskaper. Lerjorden är närings- och kalkrik och håller kvar vatten.
Leran har också varit förutsättningen för de många tegelbruk som funnits i och runt Uppsala, varav ett finns kvar i Vittinge.
Minns du exempelvis hur byggnaderna som nu rivits för att ge plats åt nya J-huset såg ut, tegelbyggnader i lätt, matt gul färg? Det är en av Upplandslerans färger. Teglet kom från Bergsbrunna bruk, ett av de många Uppsalabruken som leran möjliggjort.
Och så har vi Upsala-Ekeby: porslins- mat- och bestickkoncernen med ursprung i tegelbruket i Ekeby. Under glansåldern på 50-talet sålde fabriken i Uppsala en halv miljon prydnadsföremål om året. I en artikel i Dagens Nyheter i samband med utgivningen av en ny bok om Upsala-Ekeby berättar konstreportern om egna erfarenheter från Ekeby bruk: "Skolklassen gjorde studiebesök på fabriken, jag minns långa transportband och allvarliga kvinnor som målade vaser. Fabrikens skylt lyste om kvällarna och ibland hamnade vi barn ute vid lertäkternas jättediken, där grävmaskinerna stod som mekaniska insekter."
Det var väl ett sådant jättedike som grävdes vid J-huset, men där leran blev en kostnad i stället för en intäkt. Och i just byggsvängen är det ofta så det är. Hus i Uppsala sätter sig och en kula som släpps på ett golv rullar i väg. Den som söker i byggforum på nätet hittar snabbt trådar om hur man bäst bemästrar leran när man ska bygga nytt, hur man reparerar skador eller lyfter byggnader som sjunkit.
Och för kommunen är nog leran i dag mer ett gissel än guld. Nu måste exempelvis hela gågatan höjas – igen.
Kort sagt: leran har format Uppsala. Det här ska vi skildra i en artikelserie som börjar i dag. Men nu vi vill också ha din berättelse om Upplandsleran. Mejla dina minnen av leran vi ärvt till www@unt.se. Skriv Upplandsleran i ämnesraden.