Ledgångsreumatism lindrigare i rika länder
Patienter med ledgångsreumatism i Sverige och andra länder med hög levnadsstandard har mindre ledbesvär och skattar sin livskvalitet högre än vad deras medpatienter i låginkomstländer gör. Bättre sjukvård i rikare länder kan bara förklara en del av dessa skillnader.
Eva Baecklund
Foto:
- Vårt fynd en viktig påminnelse om att förutsättningarna för hälsa varierar kraftigt mellan olika länder, säger forskaren Eva Baecklund, överläkare vid Akademiska sjukhusets reumatologklinik.
Studien omfattar drygt 6 000 patienter med ledgångsreumatism vid 71 reumatologkliniker i 25 länder, däribland Sverige.
För alla patienterna har forskarna samlat in omfattande uppgifter om hur sjukdomen yttrar sig, deras behandling, hur ont de har, och hur mycket sjukdomen påverkar deras dagliga liv och psykiska välbefinnande.
Även om sjukdomsbilden skiftade mellan enskilda patienter inom varje enskilt land och en och samma reumatologklinik, fanns en tydlig skiljelinje mellan patienter i hög- respektive låginkomstländer.
I höginkomstländer som Sverige hade patienterna i genomsnitt betydligt färre svullna och stela leder och kände mindre värk och smärta jämfört med patienterna i låginkomstländer som till exempel Lettland, Ryssland eller Brasilien.
I höginkomstländerna uppgav patienterna också att sjukdomen i mindre grad inskränkte deras dagliga liv och påverkade deras allmänna välbefinnande negativt än vad patienterna i låginkomstländerna gjorde.
Till synes självklara resultat kan man tycka, med tanke på att höginkomstländer bör kunna satsa betydligt mer på dyr och avancerad reumatikervård än vad långinkomstländer har råd med.
- Men när vi närmare analyserar vilka behandlingar som givits verkar detta inte att kunna förklara mer än en del av skillnaderna mellan patienter i hög- respektive låginkomstländer. Vi ser egentligen inga stora skillnader mellan länderna när det gäller vilken behandlig som ges, säger Eva Baecklund.
I både hög- och låginkomstländer hade till exempel nästan alla patienter behandlats med så kallade sjukdomsmodifierande läkemedel, dvs mediciner som inte bara lindrar symptomen utan i viss mån även påverkar själva sjukdomsförloppet.
Tiden från att patienterna fick sin diagnos till att sådan behandling sattes in var i både låg- och höginkomstländer i genomsnitt nio månader.
Den nya studien kan inte besvara frågan om varför patienter med ledgångsreumatism, trots likartad behandling, verkar att vara betydligt sjukare i låginkomstländer än i höginkomstländer.
- Detta är något som vi måste undersöka närmare i framtida forskning. En förklaring skulle kunna vara att patienter som kommer till en reumatologklinik i låginkomstländer redan i utgångsläget har en svårare sjukdom. Men det är också möjligt att andra faktorer än de rent medicinska som är kopplade till levnadsstandarden, till exempel graden av psykosocial stress, påverkar sjukdomsbilden, säger Eva Baecklund.
Fakta om studien: Den svenska delen av studien har omfattat 260 patienter vid Akademiska sjukhuset, Centralsjukhuset i Västerås och Hudiksvalls sjukhus.
I studien klassade länder med lägre inkomst än 11 000 dollar per invånare och år som låginkomstländer. Länder med minst 24 000 dollar per invånare och år klassades som höginkomstländer.
I studien klassade länder med lägre inkomst än 11 000 dollar per invånare och år som låginkomstländer. Länder med minst 24 000 dollar per invånare och år klassades som höginkomstländer.
Så jobbar vi med nyheter