Det framgår av ett e-brev från redaktören för medicintidskriften New England Journal of Medicine, Elizabeth Phimister, till Paolo Macchiatrini som UNT har tagit del av. Refuseringsbrevet och invändningarna mot rapporten från tidskriftens två externa bedömare skickades också vidare till 16 av Macchiarinis 27 medförfattare.
– Jag tycker att åtminstone någon av artikelförfattarna borde ha reagerat på den förödande kritiken, förstått att experimentet med den konstgjorda luftstrupen var olagligt och insett att artikeln absolut inte borde publiceras i någon tidskrift, säger Martin Björck, professor i kärlkirurgi vid Uppsala universitet, som var en av experterna i Centrala etikprövningsnämndens nyligen avslutade undersökning av forskningsfusket i sex artiklar från Paolo Macchiarini och hans medarbetare.
En av frågorna som New England Journal of Medicines expertbedömare tog upp gällde varför rapporten inte innehöll någon beskrivning av djurförsök med konstgjorda luftstrupar. De ställde därför frågan om studien hade fått sitt etiska godkännande – vilket artikeln felaktigt uppgav att den hade fått – utan föregående studier på djur.
– Om en formell ansökan om forskningsetiskt godkännande verligen hade gjorts är jag övertygad om att den regionala etikprövningsnämnden avslagit den just på grund av avsaknaden av djurförsök. Det strider mot all forskningsetik och konventioner om mänskliga rättigheter att börja testa en ny experimentell metod på människor innan djurförsök har gjorts som visat att den är rimligt säker att använda och fungerar även på längre sikt. Detta slogs fast redan i Nürnbergdeklarationen 1948, säger Martin Björck.
Granskarna visste inte att flera uppgifter i rapporten om patientens goda hälsotillstånd tre månader efter transplantationen, som det senare visat sig, var osanna. Men de hade ändå invändningar mot beskrivningarna av hur den konstgjorda luftstrupen fungerade. Rapportens påstående om att det inuti den med stamceller förbehandlade plastprotesen hade bildats en "frisk slemhinna" lik den i riktiga luftstrupar avvisades till exempel som en obevisad "from förhoppning".
"Obevisade", "oklart", "skakig grund", "kontroversiella", "ren spekulation" och "oberättigade slutsatser utifrån data" är ord som används i experternas kommentarer till uppgifter i artikeln.
Refuseringsbeskedet från New England Journal of Medicine är daterat 6 oktober 2011. Trots kritiken från granskarna skickades manuset utan större ändringar några dagar senare till den näst högt rankade medicintidskriften The Lancet, som efter några veckor antog artikeln och publicerade den online 28 november och i pappersutgåvan 10 december.
– Ändå hade inga uppföljande undersökningar gjorts som underbyggde att patienten hade en nära nog normalt fungerande luftstrupe. När artikeln publicerades i The Lancet hade patienten i verkligheten fått så stora problem med sin konstgjorda luftstrupe att han flugits från Island och lagts in på Karolinska universitetssjukhuset, säger Martin Björck.
I sitt yttrande till Karolinska institutet skrev Centrala etikprövningsnämnden att samtlga sex artiklar som Martin Björck och hans expertkollega professor Detlev Ganten vid Charité Universitatsmedizin i Berlin hade granskat innehöll forskningsfusk.
– Men det är ändå publiceringen av artikeln i The Lancet som måste bedömas som mest olycklig. Det var den som vilseledde både professionen och allmänheten, skapade ogrundade förhoppningar hos patienter och lade grunden för de fortsatta olagliga experimenten med plastluftstrupar. Om författarna tagit till sig kritiken i refuseringsbrevet från New England Journal of Medicine hade Macchiariniaffären sannolikt kunnat kvävas i sin linda, säger Martn Björck.