"Jag är inte botad, men lever det liv jag vill leva", säger Layla Potipa.
Layla Potipa hade haft diabetes typ-1 under ett år när hon på Facebook fick se en annons om en forskningsstudie för att ta reda på om behandling med stamceller kunde bromsa sjukdomen.
– Jag anmälde direkt att jag ville delta. Jag hade inte några stora förväntningar, men tänkte att jag knappast kunde förlora något på att vara med, säger hon.
Efter att ha besvara många frågor och genomgått flera tester fick hon klartecken att delta.
Behandlingen med 200 miljoner så kallade mesenkymala stamceller gavs som dropp i blodet vid Karolinska universitetssjukhuset. Layla Potipa kände inga biverkningar av den, men inte heller någon förändring av sin diabetes.
– Jag tänkte att jag måste hört till gruppen som fick placebobehandling. Men när studien var klar efter ett år förklarade en läkare att det var just för att jag fått stamceller som jag inte märkt någon skillnad. Om jag fått placebo hade jag försämrats och behövt mer insulin, säger hon.
För Layla Potipa var de första symptomen på typ 1-diabetes att hon under en tid kände sig mycket törstigare än normalt och akut fick svåra synrubbningar.
Efter ett år hade Leyla Potipa till och med något högre egen insulinproduktion än innan hon fick behandlingen med stamceller – och fortsatta kontroller vid Akademiska sjukhuset visar att den ännu inte visar några tecken på att minska.
– Det har gått bra i fyra år nu, men jag vet inte om kurvan så småningom börjar peka nedåt. Om jag då skulle bli erbjuden en ny dos med stamceller skulle jag absolut tacka ja, säger hon.
Layla Potipa var 27 år när hon sökte vård för akuta kraftiga synrubbningar. När det visade sig att de berodde på skyhöga blodsockerhalter fick hon diagnosen diabetes typ-1.
Layla Potipa försöker alltid ha med sig Dextro energy i väskan när hon ska iväg.
Det händer att patienter går in i en psykisk kris efter ett sådant besked. Layla Potipa bestämde sig direkt för att fortsätta leva ett så normalt liv som möjligt.
– Även om jag dagligen måste injicera insulin, fastän bara i små doser, tycker jag inte att mitt liv har förändrats särskilt mycket efter att jag fick diabetes, säger hon.
Efter behandlingen med stamceller bröts immunattacken på Layla Potipas egna kvarvarande insulinproducerande celler. ”Jag brukar säga att jag har lyxdiabetes”, säger hon, här tillsammans med sin schäfer Nadja
Det har blivit rätt vanligt att personer med typ 1-diabetes skaffar en tatuering som talar om att de har sjukdomen. En del tatuerare erbjuder att göra den gratis.
– I vanliga fall skulle jag inte ha tackat nej till en gratis tatuering, men i detta fall känns forskningen så pass optimistisk att jag inte vågar satsa på en diabetestatuering.
Det finns nog en god chans att det kommer behandlingar som botar typ 1-diabetes, säger Layla Potipa.
Layla Potipa är tatuerad men någon diabetestatuering blir det inte: "Forskningen känns så pass optimistisk att jag inte vågar satsa på en diabetestatuering", säger hon.