Läxor eller inte läxor

Fabian Ekström sitter på en barstol i köket. Matteboken är uppslagen, men det är svårt att koncentrera sig, tycker han, när småsyskonens skrik och skratt hörs hela tiden.
- Tanken är ju att du ska göra läxan direkt när du kommer hem från skolan. Först läxa, sedan leka, säger hans mamma med låtsassträng röst.
- Det går inte. Man kommer hem från skolan och då vill man leka. Hemma ska man inte ha någon tid att passa, svarar han.

För tre år sedan, när Fabian Ekström började ettan hade han två läxor i veckan. Nu har han fyra. Hans mamma som ofta kommer hem före hans pappa försöker se till att det är tyst kring honom när läxan ska göras. De båda yngre syskonen får leka på ovanvåningen medan hon lagar mat och hjälper honom. Max 20 minuter ska det ta och är det inte klart gör de en paus och fortsätter senare.

För Hugo och Caroline Ekström har den äldsta sonens läxläsning varit en lång resa, med funderingar på hur mycket man ska lägga sig i och hur mycket man ska tjata.
- I början satt jag med suddgummit i handen och rättade felen. Det gör jag väl lite fortfarande, men inte alls lika mycket. Nu handlar det mer om att peppa innan han blir trött och tappar koncentrationen, säger Caroline Ekström.
- Det är viktigt att inte pressa honom för mycket. Fabian har en jättebra fröken som tycker att det är viktigast att han behåller glädjen, säger Hugo Ekström.
Lite undrar föräldrarna hur det ska bli när Fabian får fler läxor. Fyra läxor i veckan går an, men de ser gärna att det inte blir så hemskt många fler för deras lekglada son.
- Det behöver kanske inte vara lika för alla barn, säger Caroline Ekström.

Även om Fabian själv tycker att det finns roligare saker att göra än sin läxa, kan han ändå konstatera att han lärt sig mycket efter tre år i skolan.
- Läsläxan i ettan var svår och matteläxan var jättesvår. Fast nu tycker jag att det jag gjorde i ettan är jättelätt, säger han.
Mörkret har sedan länge lagt sig utanför de stora fönstrena. Fabian Ekström lägger bort matteläxan eftersom den inte måste vara klar nästa dag. I stället slår han upp veckans skrivläxa. "Beskriv hur man lagar något du tycker om.", står det på en lapp som fröken har klistrat in i skrivboken.
- Chips, föreslår Fabian Ekström.

Men hans mamma tycker att han ska byta till revbensspjäll, som han också tycker om. Hon berättar att det ofta är så skrivläxorna är uppbyggda. Att barnet tillsammans med en vuxen måste leta efter information. Förra veckan handlade det till exempel om olika förkortningar, vilka ord de står för.
- Mamma, jag kan inte stava till spjäll, avbryter sonen.
- S P J Ä L L, svarar hans mamma och ställer in sig på att vara läxmentor de närmaste 20 minutrarna.
För Fabian Ekström fungerar läxläsningen bäst- när en vuxen hjälper till lite grann.

Den pensionerade skolforskaren Jan Olof Hellsten har inget gott att säga om läxor. De stör familjelivet, ger upphov till gräl och skapar stress. Han tycker att alla skolor borde vara läxfria.
Enligt Jan Olof Hellsten skulle elever må bättre om man avskaffade läxor och i stället förlängde skoldagen. Äldre barn skulle behöva gå ungefär en timme längre i skolan. För de yngre skulle det kanske räcka med ökad lärartäthet.
- Elever har helt oreglerad arbetstid. Läxorna hänger över dem och de känner sig oändligt stressade. Det är få vuxna som klarar av att ha det så, varför skulle barn klara det? När barn talar om arbetsbelastning nämner i stort sett alla läxorna som något betungande, säger han.

Jan-Olof Hellsten tycker också att läxorna tar alldeles för stor del av familjelivet och han ifrågasätter om föräldrar verkligen är bra på att hjälpa barn med läxorna. Ofta är föräldrar ute efter snabba resultat och pekar och talar om vad barnet ska göra.
- Låt skolan ta ansvar för skolan. Föräldrar ska ta ut barnen i naturen eller meka i garaget, lära dem livskunskap. Det är bättre att diska tillsammans än att läsa matte, säger han.

Men om man vill att barnet ska bli bäst i skolan?
- Då tycker jag att man ska gå i terapi. Det är osunt att stressa sina barn. Men att se till att de inte halkar efter är förtsås en annan sak, så länge alla parter tycker att det är roligt.
Det var för snart nio år sedan som Jan Olof Hellsten disputerade med en avhandling om grundskoleelevers arbetsmiljö och läxors inverkan på elevers hälsa. Sedan dess har han med jämna mellanrum intervjuats i olika medier. Och läxfria skolor eller klasser har faktiskt poppat upp lite varstans. Att gräla om läxor är en av de vanligaste orsakerna till konflikt i tonårsfamiljer.

Och Jan Olof Hellsten menar att det sannolikt har blivit värre i takt med att betygen satts mer och mer i fokus.
- Med betyg och den läxstress som följer på dem gör man skolans misslyckande till barnens eller föräldrarnas. Det tycker jag är oförskämt.
När Jan Olof Hellstens fyra barn växte upp jobbade han som mattelärare och senare rektor. Familjen bodde på ett torp där de hade kor, hästar, kaniner och får. Alla djuren skulle skötas och barnen hjälpte till.
- Jag tror aldrig att jag frågade mina två äldsta barn om läxorna, de bara gjordes, men med min yngsta dotter blev det annorlunda. Vi grälade mycket och jag blev en av stressfaktorerna för henne. Hon bad mig om hjälp, men det blev bara gräl, säger han.

Föräldrar ska inte peta för mycket i sina barns läxor när de är små. Det anser Marie Grist, lärare till en etta på Sverkerskolan.
- Det viktigaste är att barnen behåller engagemanget för skolan, säger hon.
Marie Grist har jobbat som lärare i 30 år och läxor har alltid varit ett hett diskussionsämne bland föräldrarna. En del vill ha mer, andra mindre och en del inga alls.
- Jag är egentligen för läxor, men om alla föräldrar skulle gå ihop och kräva en läxfri skola för de yngre barnen skulle jag kunna gå med på det utom i ett fall. Läsläxan. Med de krav som ställs i dag måste man komma igång med läsningen snabbt för att kunna arbeta självständigt i andra ämnen och det är omöjligt för mig att hinna lyssna på 27 barn, säger hon.

Alla föräldrar borde se på läsningen som på tandborstningen, anser Marie Grist.Tio minuter varje dag. Om föräldrarna inte hinner kan de be ett äldre syskon, farfar eller en kompis lyssna på barnet, bara det knäcker läskoden och får upp farten. Och för Marie Grist är det absolut nödvändigt att de flesta föräldrar hoppar på läståget för att hon ska hinna hjälpa de barn som inte får något stöd alls hemma.
- Vi kan hjälpa några, men inte alla. Vi behöver föräldrarnas hjälp, säger hon.

Men vad ska man göra om barnet inte vill eller tycker att det är väldigt jobbigt?
Marie Grist säger att alla föräldrar måste hitta sin egen metod, men lämnar ändå några tips.
* Gör läxorna samma tid varje vecka.
* Sätt upp en tidsgräns så att barnet jobbar effektivt och blir klart. Tio minuter är bra.
* Om läxan är lång, dela upp den i korta arbetspass.
* Rätta inte alla fel när barnen är små. Det räcker med att man säger till om en bokstav eller siffra är felvänd.
* Om barnet absolut inte vill göra sin läxa, fresta med något roligt.

Marie Grists etta på Sverkerskolan har två läxor i veckan, en läsläxa och en skriv- eller matteläxa.
- Kraven på barn har ökat sedan jag började jobba, men de flesta klarar det med hjälp av sina föräldrar. Man kan ju se läxläsningen som en mysig stund tillsammans, säger hon.

Läxor eller inte läxor

Läxor. För vissa barn är de snabbt avklarade, för andra är det svårare. Hur ska man som förälder hjälpa till med läxläsningen? Och är det verkligen nödvändigt med läxor...?