Lavskrikan ger olika larm vid olika slags faror
Lavskrikor kan hjälpa andra gruppmedlemmar att överleva genom att med hjälp av olika alarmläten tala om vad deras viktigaste fiender, hökar, håller på med.
Foto:
- Resultaten är häpnadsväckande. De visar för första gången att djur kan bedöma och kommunicera om rovdjurs beteende, och att inte bara däggdjur utan också fåglar har utvecklat avancerade kommunikationssystem, säger han i ett pressmeddelande från Uppsala universitet.
Att många djur med olika läten kan tala om för andra gruppmedlemmar att det finns rovdjur i närheten är känt sedan tidigare. Men att djur också kan bedöma och berätta vidare om sina fienders beteende är helt ny kunskap.
Av studien framgår att lavskrikor har olika alarmläten för hökar som sitter, som söker efter byte eller som går till attack. Med hjälp av playbackexperiment, där olika alarmläten spelats upp, visar Michael Griesser att lavskrikornas beteende påverkas olika beroende på vilket alarmläte de fått höra.
Efter att ha hört lätet för bytessökande till exempel flyr skrikorna till närmaste skydd, där de för att undvika upptäckt stannar under flera minuter utan att röra sig. Efter att ha hört lätet för sittande hökar däremot flyger lavskrikorna upp i trädtopparna och letar efter höken.
I en tidigare studie har Michael Griesser visat att lavskrikor använder alarmläten för att skydda sina avkommor, men inte obesläktade gruppmedlemmar, från att bli byte för hökar under den första vintern.
- Eftersom komplexa kommunikationssystem har utvecklats huvudsakligen i arter som lever i familjeegrupper verkar det som om släktskapsselektion är en viktig faktor för deras utveckling i djurvärlden. Att kunna rädda livet på ett besläktat djur leder i slutänden till att främja de egna generna, säger Michael Griesser.
Så jobbar vi med nyheter