Lättsam predikan i det gröna

Prästen Mikael Arnqvist gör ett lätt hopp upp på en stor stubbe som står mellan de faluröda stugorna i Ekeby by. Nedanför honom i en halvcirkel sitter åhörarna. Kyrkbänkarna har bytts ut mot utomhusmöbler i trä.
– Visst är det ett fint altarbord vi har i dag? säger han.
– Ja, och korset har du bakom dig, säger en kvinna.
Ett lättsamt skratt hörs bland besökarna och Mikael Arnqvist vrider på huvudet och tittar upp mot den vissnade midsommarstången.

Friluftsgudstjänsterna i Norra Hagunda församling har pågått i flera år. Många av besökarna uppskattar den lättsamma stämningen som blir när gudstjänsterna hålls utomhus. Regnar det sitter de i stället inne i ladan.
I dag har det samlats ett trettiotal besökare. En av dem är Monica Granell som går på gudstjänst nästan varje söndag.
– Det är väldigt trevlig och det kommer mycket mer folk eftersom det är enklare för exempelvis folk med hund att komma hit eller om man har småbarn. Dessutom är ju Mikael så lättsam och bra, säger Monica Granell.

Det är tryckande varmt mellan stugorna och värmen blir snabbt ett samtalsämne i väntan på att klockan ska slå elva. Någon säger att det inte finns en enda fläkt att få tag på.
– Jo, det finns fläktar för 99 kronor på Clas Olsson i stan, säger kyrkovärden Carl-Gunnar Hagman.
Åhörarna skrattar när prästen fortsätter:
– Denna gudstjänst sponsras av Clas Olsson, säger Mikael Arnqvist.
Carl-Gunnar Hagman går bort till ringklockan som sitter upphängd på en träställning. Klockan hinner bli 11.01 innan åhörarnas småprat slutat och han får ringa i klockan.

Efter att Mikael Arnqvist hört efter att alla har ett sånghäfte sjunger de ”I denna ljuva sommartid”. Några sjunger högt, andra sitter tysta med blicken ner i häftet.
En bit in i gudstjänsten plockar Mikael Arnqvist upp ett orange kuvert med texten: ”Den allmänna pensionen”.
– Det här känner ni kanske igen. Jag vill bara påpeka att jag får en liten lön, säger han.
Ett skratt bryter ut.
– Skämt och sido, men får ni den? säger han.
Ungefär hälften säger ja och den andra hälften är så gamla att de inte får kuvertet längre.
– Vi som fortfarande är lite unga får det, säger en kvinna.
Med kuvertet vill Mikael Arnqvist hitta en gemensam känsla för att beskriva vad det är han pratar om.
– Vi arbetar för att tjäna pengar, har ett löfte om att vi ska få något men vi vet inte hur det blir. Precis som det är med tron. Vi försöker leva efter tron och älska gud och medmänniskan. Men vägen dit vet vi inget om, det säger ju inte heller löftet något om, säger han.

När klockan närmar sig halv tolv tar Mikael Arnqvist av sig sin svarta mössa och lämnar över till kyrkovärden som samlar in kollekt i den.
– Nu fortsätter vi gudstjänsten med att fika. I dag bjuder vi på det så därför kan man lägga ett litet extra bidrag i kollekten.