Det är väl bara att du äter mindre och rör på dig mer!
Så säger man inte till någon med övervikt eller fetma. Det är skuldbeläggande, för så enkelt är det inte.
Alla som kommer till överviktsenheten för barn och ungdom på Akademiska sjukhuset har försökt att gå ner i vikt och inte lyckats.
– Det är svårt i den miljö vi har, konstaterar ansvarig barnläkare Anders Forslund.
Han ska medverka i en workshop på onsdag under toppmötet Uppsala Health Summit som i år samlar internationell expertis på barnfetma.
I Sverige har fetma hos vuxna fördubblats sedan 1980-talet. En liknande trend ses hos barn.
För tio år sedan var knappt 20 procent av alla fyraåringar överviktiga, nästan fem procent hade fetma. Dessa alarmerande siffror fick många landsting att börja jobba förebyggande på barnavårdscentralerna. Nu har siffrorna sjunkit till drygt 14 procent överviktiga fyraåringar och knappt tre procent med fetma.
En av många saker i barnens miljö som har förändrats de senaste årtioendena är att föräldrar skjutsar sina barn mer. Vi sover mindre, vilket gör oss sötsugna. Vi stressar mer, och stresshormoner ökar insulinproduktionen och gör oss hungrigare. Och förr fanns inte alla dagens skärmar.
– Då var enda sättet att leka med kompisarna att gå till dem. Nu kan man ha kontakt genom att chatta eller spela Fifa online eller playstation, säger Anders Forslund.
Dessutom har matportionerna blivit större. Nu exponeras vi också mycket mer för godis, läsk och chips än på den tiden då läsk bara fanns i 33-centilitersflaskor och man fick gå till kiosken och peka på godiset man ville köpa. Godispåsarna var små och rymde bara ett knappt hekto. Nu plockar vi godiset själva i stora påsar och läsken står i långa rader i 1,5-litersflaskor i affärerna.
– Ser vi mycket blir vi sugna på att köpa. Och är det billigare att köpa mycket så gör vi det. Och har vi det hemma dricker och äter vi upp det, säger Anders Forslund.
Något annat han ser mer av i dag är fetma orsakad av psykosocial problematik.
– Många barn lever i familjer som har det jobbigt. De får en dålig start i livet. Om dessa barn känner stress och dessutom har en genetisk benägenhet är det lätt att de får fetma, säger Anders Forslund.
I region Uppsala och Örebro finns ett gemensamt vårdprogram för barnfetma. De som jobbar inom skolhälsovården och barnavårdscentralerna ska uppmärksamma om ett barn växer mer på vikten än på längden. Ibland räcker det med enkla råd som att dricka mindre läsk och promenera till skolan. Vissa äter redan bra, men tar stora portioner och rör sig för lite.
Om ett barns övervikt övergår i fetma finns mer stöd att få på vårdcentralen eller barnläkarmottagningarna. Och om det gått så långt som till svår fetma är det till barnsjukhusets barnöverviktsenhet familjen får vända sig.
– Vi har 12–13-åringar som väger 130–140 kilo, berättar Anders Forslund.
Han visar en teckning som de brukar utgå från i samtalen med sina unga patienter. Den föreställer en streckgubbe omgiven av symboler för kost, sömn, det psykiska måendet, stress, fysisk aktivitet, relationer och mål. Fetma är komplext. Det gäller att ta ett helhetsgrepp.
En triangel symboliserar fysisk aktivitet. Inuti den ritar Anders Forslund två streck så att den liknar en matpyramid. Basen är vardagsaktivitet. Ovanpå det behövs 2–3 svettiga träningsaktiviteter i veckan. Toppen, den minsta delen, är vila.
Fetma klassas som en sjukdom, men resurserna för att behandla är knappa. Ändå har undersökningar gjorts där barn med fetma uppgett sig ha sämre livskvalitet än barn med cancer. Det finns mycket att vinna på att hjälpa överviktiga barn tidigt, både för samhället och för individen.
– Då slipper de riskera att få dåligt självförtroende och låg självkänsla av att de inte orkar delta på idrottstimmarna och kanske blir mobbade i skolan. Risken för fetmarelaterade komplikationer minskar och kanske slipper de genomgå en magsäcksoperation som 25-åringar, säger Anders Forslund.
Han betonar att det inte är en fråga om skönhet utan om hälsa. Väger du för mycket får du svårare att röra på dig, du får lättare ont i leder och löper risk att drabbas av en lång rad följdsjukdomar.
– Jag tycker att vården är organcentrerad, inte patientcentrerad. Vuxna med övervikt får mycket komplikationer. Då tar man hand om blodfetterna, diabetesen och det höga blodtrycket i stället för att ta tag i grundproblemet övervikt och levnadsvanor, säger Anders Forslund.
Vid första besöket på överviktsenheten för barn och unga brukar de direkt försöka ta bort skuld och skam hos föräldrarna och barnet.
– Vi säger: Alla är olika. En del går lätt upp i vikt och det är inte ditt fel. Du är en lika fantastiskt kille eller tjej ändå, du har bara lättare att gå upp i vikt än kompisarna och det är inte bra för din hälsa, berättar Anders Forslund.
Ett sätt att ta bort skuld och skam är också att sluta säga att någon är fet. Annars mår man bara ännu sämre och känner sig ful.
– Fetma är en sjukdom. Man säger att någon har fetma, precis som man säger att någon har högt blodtryck eller diabetes.
Före tolv års ålder är barns levnadsvanor föräldrarnas ansvar. När barnen börjar komma upp i tonåren måste de själva ta mer ansvar. De behöver till exempel lära sig hur stor en normalportion mat är och att de inte bör äta mer än så.
Sambandet är mycket starkt mellan fetma och typ 2-diabetes. Anders Forslund berättar att det finns 12 barn i Uppsala län som har diabetes typ 2, även kallad åldersdiabetes. Tidigare förekom det inte alls bland barn.
Alla med fetma har hög insulinproduktion, frågan är vad som är hönan och vad som är ägget. Om detta forskar Anders Forslund inom ett EU-projekt. Hypotesen är att personer med hög insulinproduktion lättare får fetma.
Han forskar också om tarmflorans roll. Den verkar vara central. Bebisar får sin mammas tarmflora och om mamman har fetma löper barnet ökad risk att också få det. I en studie på möss fick vissa möss tarmflora från en mus med fetma. Dessa fick då också fetma, fast de levde i exakt samma miljö som de andra mössen.
Anders Forslund tycker att alla borde ta hand om sig bättre, oavsett om man har övervikt eller inte: lagom med stress, sömn och fysisk aktivitet och varierad kost i lagom mängd. Det både förebygger och behandlar övervikt. Allra viktigast är att göra det i tidig ålder.