Görel Bergman-Claeson pekar på den gamla ljuskronan som hänger i taket i vardagsrummet.
- Min farmor hittade den i ett båtskjul när hon var tonåring. Den låg nedpackad i delar och visade sig vara ryskt tjuvgods från 1880-talet. Min farmor tvekade inte en sekund och utan tog den direkt, berättar hon.
Att använda sig av gamla släktföremål när man inreder kan vara en svår avvägning. Risken finns att man samlar saker på hög för att de har ett affektionsvärde, men som egentligen inte passar ihop med resten av inredningen. Görel Bergman-Claeson, pensionerad universitetslektor, köpte sin trea på Prästgatan förra sommaren. Hon hade tidigare bott i större lägenheter på Geijersgatan och Skolgatan och hade två krav på sitt nya boende. Den skulle vara praktisk, och hon skulle få plats med de saker som hon absolut ville behålla. I den ljusa trean har hon nu utgått från sina kära föremål och möbler för att skapa sin alldeles egna stil, och sedan byggt på med nyare saker och auktions- och loppisfynd.
Det första Görel Bergman Claeson gjorde när att hon flyttat in var att låta köket återgå till sin ursprungliga 1950-talsstil. Bort skulle alla spår från 1980-talsrenoveringen och hon har lagt nytt golv, målat väggar, bytt köksluckor och återställt skafferiet.
- Nu är det så likt ett 1950-talskök man kan komma utan att det har behövt kosta så mycket pengar. Jag ville göra så eftersom det är ett 1950-talshus och man bör hålla sig till rätt stil, inte sätta stuckatur i funkishus som många gör till exempel. Jag har försökt ta fasta på det rätlinjiga och praktiska i tidsepoken.
Handtagen till skåpluckorna är utbytta till skåpreglar i klassisk 1950-talsstil, men Görel Bergman Claeson avslöjar att de är fusk. Till skillnad från de ursprungliga reglarna som låste fast dörren är dörrarna nu självstängande. I matsalen har hon utgått några äldre släktklenoder och utifrån dessa byggt upp en hörna i marint tema, där den gamla fotogenlampan som hänger i taket skapar intrycket av en kajuta. Kökssoffan och stolarna köptes av hennes farmor och farfar 1912. De bodde då i Helsingfors och beställde möblerna från Stockholm. När Görel Bergman Claeson flyttade från Finland till Uppsala i slutet av 1980-talet fraktades de upp hela vägen igen. Stolarna kallas ”nollstolar” på grund av de urkarvade ringarna på stolsryggen.
- De låtsas vara 1820-tal men är i själva verket tidigt 1900-tal. Jag har faktiskt sett soffan som rekvisita i en tv-produktion för några år sedan, så den måste ha varit någon slags katalogvara en gång i tiden.
Det vita matsalsbordet med den mörkblå duken är dock från Ikea. Att hitta gamla och praktiska bord är svårt tycker Görel, och därför blandar hon gärna begagnat med nytt. På väggen hänger en båttidtabell från 1914 och en stor brukskarta över Finska viken. Den trycktes 1897 och har blivit ordentligt sliten efter idogt bruk. Här och var syns små anteckningar i blyerts. Där har Görel Bergman Claesons farfar skrivit in öar som ännu inte hade upptäckts vid tiden då kartan trycktes. Nästan varje föremål i hemmet har en liten historia bakom sig, och en väl uttänkt placering.
I vardagsrummet lämnar hon 1950-talsstilen och låter istället färgtemat avgöra inredningen. Här går skalan i vitt, svart och gult med några inslag av grönt. Sticker ut särskilt gör vilstolen Papegojan som designades av Ib Arberg i början på 1970-talet.
- Den hittade jag på auktion och kunde inte motstå. Jag är tillräckligt liten för att sitta i den också, säger Görel Bergman Claeson och försvinner ner bakom den svartlackerade stålställningen.
Bredvid den står ett brandgult litet brickbord från 1950-talet, som valdes ut för sin pigga och starka färg. I hörnet står en gammal lampa, mer för prydnad än funktion. Den är från sent 1920-tal eller tidigt 1930-tal och inköpt på en antikhandel i Uppsala.
- Den är inte så funktionell men hemskt söt. Det fungerar ju inte att ha den som läslampa men den skapar lite mysig stämning när den är tänd.
I fönstret står några vaser och en rundad lampa med grön skärm, alla i jugendstil precis som den gul- vit- och svartmönstrade filten i soffan. Den moderna tv-möbeln har även den prytts med två ståndaktiga ljusstakar i jugendstil.
- Man vill nästan hälsa på dem när man kommer in i rummet, så militäriskt ståtliga ser de ut. Jag hittade dem i en antikhandel i Stockholm och kunde inte åka hem utan att ha dem med mig, om jag så skulle få leva på makaroner sedan.