– Man blir väldigt låst. Jag är pensionär, vilket gör det lite lättare jämfört med dem som jobbar. De måste vara sjukskrivna åtminstone på deltid. Men det är ju svårt att åka bort någonstans, till exempel, säger Lars-Göran Bromander.
I hans fall var det troligen åldersdiabetes som gjorde att njurarnas funktion försämrades väldigt snabbt. Sedan i november i fjol har han tre gånger i veckan, måndag, onsdag och fredag, tvingats åka från Bålsta till Akademiska sjukhusets dialysavdelning, som ligger på Gluntenområdet i Uppsala.
– Jag får åka hemifrån klockan 7 på morgonen. Och när jag kommer hem vid halv 3-snåret på eftermiddagen är jag helt slut, så då brukar jag bara lägga mig och vila, säger han.
LÄS MER: UNT:s reporter fick ett nytt liv efter lungtransplantationen
Han hoppas att kunna få hemdialys senare i höst, vilket gör att han åtminstone slipper resorna. Men han kommer att vara lika bunden till att regelbundet koppla upp sig till dialysapparaten tills man hittar en lämplig donator.
– De har sagt att de kan ringa i morgon eller o m två år. Mer vet man inte, säger han.
Lars-Göran tar dock ovissheten med ro, även om han medger att det skulle vara en stor lättnad den dag man hittar en lämplig donator. Själva operationen oroar han sig inte så mycket för.
När det blev klart att han hamnade på listan för transplantationer frågade han först sin fru, som kunde tänka sig att donera en njure. Men efter att man undersökt de medicinska förutsättningarna visade det sig att det inte fungerade. Några fler i släkten har han inte velat fråga.
– Jag har tre döttrar. Men de har egna barn. Och jag vill inte sätta press på dem i den här frågan. Det finns ju alltid en liten risk om man donerar organ, säger han.
Att han nu i princip går och väntar på att en lämplig donator ska dö ser han egentligen inget problem med.
– När en person har dött kan man inte göra mycket åt det. Då kan man göra sitt bästa för att ta till vara de organ som kan vara till nytta. Det är ju inte så att det är någon som dör för min skull, säger han.
Hittills har det varit nära vid ett tillfälle. Han fick ett telefonsamtal en morgon klockan 6. Beskedet var att han stod som förste reserv till en ny njure och att han skulle komma in till Akademiska sjukhuset för provtagning. Eftersom det var en dag som han ändå skulle åka på dialys kom han överens med läkaren om att han skulle komma till kliniken efter dialysen.
– Jag stod med en macka i handen när de ringde, men tänkte att det var bäst att inte äta den eftersom man ska fasta före en operation. Men sen ringde de klockan 11 på förmiddagen och blåste av det, så det blev inget den gången, säger han.