Konserterna i Parksnäckan är sedan länge en uppskattad sommartradition i Uppsala. Genom åren har Kent Wennman fått hit så skilda artister som Liondub, New Tango Orquesta, Adolphson & Falk, Stockholm-Lisboa Project och Sofia Karlsson. Han säger själv att han har en förkärlek för artister vars musik undviker de bredaste allfarsvägarna. Det får gärna vara lite udda och experimentellt.
– Jag försöker alltid ha hjärtat med när jag jobbar med kultur, för kultur är det svårt att tjäna pengar på. Om inte livskvalitetsgrejen finns med skulle jag sluta. Jag måste jobba med sånt som jag tycker är roligt och har ett kulturellt värde.
Framför allt värnar Kent Wennman för det lokala och vill slå ett slag för det.
– Jag brinner för den lokala musiken och vill att den ska finnas med. Framför allt nu när den har fått mindre utrymme live känns det väldigt viktigt, även om det kan vara svårt. En del lokala band drar folk, men de spelar kanske tio gånger per år i samma stad och det är inte självklart att de drar publik.
Kulturoasen ligger i Hågaby i anslutning till ett ekologiskt centrum med butik, frisör och restaurang. Både etablerade grupper, som Frifot, Louise Hoffsten och Dag Vag, och nyare lokala artister har spelat där de senaste åren. Förutom musik har man i Kulturoasen kunnat besöka julmarknader, författarkvällar, mässor och utomhusteater samt gå på diktvandringar.
Här har Wennman förverkligat många ”omöjliga” projekt.
– Jag gillar sånt som på papperet är omöjliga saker. Jag har alltid dragits till den typen av utmaningar. När vi startade affären skakade alla på huvudet åt att vi skulle starta en ekologisk butik sex kilometer från stan. De sa att det var omöjligt och då blir jag taggad. Och det gick ganska bra, den har funnits i snart tolv år.
– Sen stod jag här för tre och ett halvt år sedan och tittade ut över den här lokalen och funderade på vad som skulle hända om man ställde en orkester någonstans. Så vi gjorde en test. Jag ringde till Frifot och förklarade läget och på den vägen är det.
Hur känns det då att ha blivit nominerad till Läsarnas upplänning?
– Jag blir rörd givetvis. Jag ser det som en ynnest att få ha tid och energi över att få bidra med någonting till Uppsalas kulturliv som jag själv tycker är roligt. Samtidigt är jag ju inte ensam. Om jag ska nomineras så bör också mina kollegor Jimmy Bergwall och Stefan Lindgren ta åt sig av äran.