Idérik och envis, så ska en bra landskapsarkitekt vara. Det säger landskapsarkitekten Karin Åkerblom som är ansvarig för Uppsalas stadsutveckling på kommunledningskontoret.
– Det gäller att inte ge upp, att bygga en stad tar tid och måste få göra det, eftersom det är årsringar man bygger. Man måste brinna för det man håller på med.
Men Karin Åkerblom brann inte för rollen som landskapsarkitekt från början. Som ung ville hon göra något för mänskligheten och kunde inte tänka sig ett bättre sätt än att producera mat till den fattiga delen av världen. Hon sökte därför till agronomutbildningen, men kom inte in.
– Det var egentligen en himla tur för att vara landskapsarkitekt tror jag passar mig bättre. Har alltid varit intresserad av form och det är vad en arkitektutbildning handlar om, säger hon.
Sedan 1994 har Karin Åkerblom arbetat inom Uppsala kommun. År 2005 fick hon UNT:s stadsmiljöpris för utvecklingen av årummet. Nu uppmärksammas hon för att ha tagit initiativet till Allt ljus på Uppsala, som för andra gången lyst upp staden under november med 16 ljusinstallationer.
Vad är det du gör som blir så uppskattat?
– Jag jobbar med frågor som engagerar många. Gör man plats för människor och liv så uppskattas det av de som bor i en stad, svårare än så är det inte, säger hon.
Hur fick du idén till Allt ljus på Uppsala?
– Jag spanar. Utan spaning ingen aning, brukar man säga. Jag kikade helt enkelt på vad andra städer gjorde, och så testade vi det här och det blev en succé.
Hur vet man att Allt ljus på Uppsala blev succé?
– I år gömde vi faktiskt en digital personräknare i Kung Jans Port vid slottet. Efter månadens slut hade 28 000 personer passerat. Och då är det säkert hemskt många fler som gått andra delar av slingan.
Men för Karin Åkerblom är Allt ljus på Uppsala bara en tårtbit av allt hon arbetar med. På agendan står även utvecklingen av Dragarbrunnsgatan, Drottninggatan och av å-stråket söder om Islandsbron.
Vad har du för drömmar kvar för Uppsala?
– Jag är fullständigt besatt av tankar på S:t Eriks torg och Fyristorg, att göra dem till något annat än renodlade markparkeringar. Än har jag inte kommit på vart vi ska flytta bilarna och kommunen har brottats länge med att hitta fler p-platser i centrum samtidigt som man vill minska bilismen. Men det här är min personliga dröm, eftersom jag tycker att S:t Eriks torg är Nordeuropas vackraste piazza.