– Våra lärare är säkert bra, men det vet vi inte för de får inte så stor chans att visa det, säger Jonathan Gustafsson som går i sjuan på Brantingskolan i Uppsala.
Han och klasskamraterna Fadime Özkan och Ebru Kurt sitter i skolans datasal denna eftermiddag. De är överens om att deras lärare får ägna en alltför stor del av lektionerna åt att få tyst i klassen.
– Ibland måste läraren säga att vi ska vara tysta typ hundra gånger under en lektion. Det är jobbigt för alla, säger Fadime Özkan.
Hon tror att hon skulle lära sig mer i skolan om de elever som missköter sig fick jobba i mindre grupper. Och Ebru Kurt håller med.
– Jag skulle nog kunna få bättre resultat om det var lugn och ro. Samtidigt så bryr jag mig inte tillräckligt om hur det går i skolan eftersom vi inte får betyg i sjuan. Det kommer jag säkert att ångra sen, säger hon.
Fadime Özkan instämmer och säger att hon förstår att hon borde engagera sig mer i skolan, men att hon liksom inte alltid förmår sig.
– När man blir äldre kommer man säkert önska att man kunde spola tillbaka tiden, säger hon.
I Brantingskolans lärarrum finns också många åsikter om hur elevernas resultat skulle kunna bli bättre.
– Det finns egentligen bara ett svar och det är att höja skolans status så att eleverna inser att skolan är viktig och kommer på lektionerna, säger NO-läraren Christer Bergström.
Kollegan Farid Sivand, NO- och mattelärare, tycker att mer resurser borde satsas i de tidiga årskurserna.
– I dag är det många elever som saknar grundläggande kunskaper i till exempel de fyra räknesätten. Jag måste lägga undervisningen på en lägre nivå än för tio år sedan.
Flera lärare som UNT pratar med tycker att för mycket ansvar som inte rör själva undervisningen läggs på lärarna och att de förutom att vara pedagoger också får agera polis och kurator. Samtidigt ska lärare göra allt mer administrativa sysslor, vilket minskar tiden tillsammans med eleverna.
– Problemet är att fler arbetsuppgifter hela tiden läggs på oss, det är kvalitetsredovisningar och åtgärdsprogram som ska skrivas, men vi får varken mer tid eller lön, säger Sara Magnusson, lärare i svenska och hem- och konsumentkunskap.
Hon önskar att hon som lärare hade mer tid och möjlighet att se varje enskild elev.
– Om inte klasserna var så stora skulle man kunna nå alla och individanpassa undervisningen mer. Men allt är ju inte dåligt med skolan, mycket är bra också, säger hon.