''Lärarens enda vapen är att prata''
- Jag tror att det kunnat hända vem som helst. Är man pigg är det inget problem med sådant här, men är man trött och sliten är det jobbigt.Det säger Eskil Lerman, en av de lärare som UNT talat med om misshandelsdomen mot en lärare.
Domen har satt frågor om lärares agerande i pressade situationer i fokus. Hur och när får en lärare ingripa, om de ska ingripa alls.
— Jag är inte rädd för att bli anmäld och tänker nog inte efter utan går på första impulsen. Men det här är en av svårigheterna i jobbet, säger Eskil Lerman på Gottsundaskolan vars personalrum UNT besöker dagen efter domen.
Knappa resurser
Kollegan Mia Strindlund menar att man måste se det som inträffat på Gränbyskolan i ett vitt perspektiv.
— Det här måste problematiseras. Både lärare och elev blir offer för att resurserna är för knappa. Skulle eleverna kunna få rätt hjälp i tid så skulle kanske inte situationen uppstått, säger hon.
Den nu dömde läraren vikarierade på skolan, och Mia Strindlund på Gottsundaskolan betonar just vikariernas situation.
— De är särskilt utsatta. Tänk att oförberedd gå in i en klass och mötas av situationer man aldrig kunnat drömma om med kränkningar och elever som slänger stolar. Jag tror inte att alla förstår svårigheterna med kränkningar i skolan, säger hon.
Går alltid emellan
Inger Fritjofsson har arbetat på Gottsundaskolan i 30 år.
— Jag går alltid emellan när det händer något, och det är både bra och dåligt, säger hon.
Hon understryker vikten av resurser i form av många vuxna i skolan så att det finns tillräckligt med ögon för att se alla barn i skolan.
— Blir man som elev inte synliggjord gör man sig synlig på något sätt. Men kringresurserna som gör att det fungerar i skolan för många elever är borta i dag, säger Inger Fritjofsson.
Margareta Rosén är ombud för Lärarnas Riksförbund på Gottsundaskolan. Hon säger att rapporteringen om domen diskuterats i lärarrummet.
— Signalen av det här blir ju att vi inte ska ingripa, och det är ju tragiskt, säger hon.
Prata enda vapnet
Lärarens enda vapen är att argumentera och prata, säger Marie-Louise Nilsson.
- Det är bara och acceptera att vi aldrig får göra något annat. Man kan fundera på vad vi ska behöva acceptera, men det är ändå bara att argumentera och prata med eleven. Men det funkar inte alltid, det ska gudarna veta, säger hon.
På Gränbyskolan diskuterades domen vid en samling på morgonen. Biträdande rektor Tomas Söderbergh tyckte att diskussionen var sansad och situationen på skolan präglas av "buissness as usual".
Så jobbar vi med nyheter