Långvarig medicinering omprövades inte
Trots långa behandlingstider med psykofarmaka var det ovanligt att behandlingen omprövades. Biverkningar ledde sällan till åtgärd. Det visar en studie bland utvecklingsstörda i Uppsala.
Men hur det egentligen ser ut är det ingen som vet.
- Vi har bildat en arbetsgrupp för att diskutera det här. För att få en bild av hur det ser ut vill vi gå vidare med en större undersökning, säger Lena Palm Samuelsdotter, enhetschef vid Barn- och vuxenhabiliteringen i Uppsala läns landsting.
Den aktuella pilotstudien omfattar ett tiotal psykiskt funktionshindrade i särskilda boenden.
Tidigare studier har visat att över hälften av alla vuxna med utvecklingsstörning behandlas med någon form av psykofarmaka.
Det är dessutom känt att kombinationen utvecklingsstörning och antipsykotiska läkemedel innebär ökad risk för allvarliga biverkningar.
I pilotstudien var antidepressiva medel den vanligaste psykofarmakan.
Studien visar att biverkningar dokumenterades endast i få fall och ledde sällan till någon åtgärd. Och trots långa behandlingstider med antidepressiva, sömnmedel och lugnande medel var det sällsynt att läkarna omprövade behandlingen.
- Om en person mår bra av sin medicin kan det vara svårt att minska eller ta bort medicinen eftersom läkaren oftast inte känner till det sociala nätverket runt den här personen, förklarar Lena Palm Samuelsdotter.
Hon betonar att det handlar om personer med fysiska och psykiska svårigheter. Därför måste de få stöd och hjälp vid en omprövning av medicineringen.
Enligt Lena Palm Samuelsdotter är det viktigt att läkarna får mer information och kunskap om "brukarna", deras situation och sociala nätverk.
Fotnot: Som psykofarmaka räknas antidepressiva medel, lugnande medel, sömnmedel och neuroleptika.
Så jobbar vi med nyheter