Socialtjänsten i Uppsala kräver regelmässigt av personer med missbruksproblem att de ska lämna urinprov för att få socialbidrag. En vanlig månad berörs ett 40-tal personer av detta. Testar man positivt för narkotika, minskas bidraget. Vägrar man att låta sig testas, då minskas bidraget. I vilket annat liknande sammanhang som helst skulle många vägra låta sig testas. Skulle en annan offentlig instans agera på detta sätt skulle kritiken vara massiv. Men Uppsalas missbrukare företräds inte av någon stark intressegrupp.
Då kan Uppsala kommun fortsätta som den gör - trots att man sedan länge passerat anständighetens gräns. Behovet av mat och husrum blir inte mindre bara för att man är missbrukare.
Men det handlar inte bara om den medmänsklighet som man borde kunna kräva av tjänstemän och politiker. Efter att en 42-årig man överklagade beslutet att sänka hans bidrag när han vägrade lämna ett urinprov har först förvaltningsrätten och nu även kammarrättens slagit fast att socialtjänsten inte har rätt att agera som den gör. Även Socialstyrelsen ska nu pröva frågan.
Detta biter dock inte på kommunalrådet Mohamad Hassan (FP), ansvarig för biståndsärenden. ”Vi har rätt att minska bidraget när individen inte är med på att ta urinprov”, slår han fast i gårdagens UNT. Inte heller Socialtjänstlagens skrivningar om att biståndet ska utformas så att det stärker bidragstagarens självständighet verkar vara något att bry sig om: Det är ju fult att knarka.
Självklart är det viktigt att hjälpa missbrukare ut ur sitt beroende. Ett drogfritt liv är ofta en förutsättning för att också klara sig utan socialtjänsten. Men gör det i så fall genom att erbjuda terapi, drogavvänjningsprogram och andra insatser till dem som behöver det. Låt dem behålla sin integritet och möjligheten att leva ett någorlunda drägligt liv.
Också de som befinner sig i samhällets ytterkant förtjänar ett värdigt bemötande.