Långseglingen slutade i sjönöd
UNT skrev om Uppsalaparet Mattias och Maria Nygren för drygt ett år sedan. De sålde sin bostad och lämnade Fyrisåns vatten för en jorden runtresa med sin segelyacht Atlanta. Nu ligger den på havets botten i Nordsjön.
Arkivbild
Foto: Jörgen Hagelqvist
- Vi är glada att vi lever, säger Maria Nygren.
Det har gått tre dagar sedan parets 46-fotare Atlanta sjönk till havets botten när UNT når paret Nygren hemma hos Marias föräldrar i Vänge.
- Vi är rätt lugna och sansade båda två. Men det är klart att det vi varit med om satt sina spår. Allt känns fortfarande väldigt overkligt, säger Maria Nygren.
För drygt ett år kastade de loss från Fyrisån med sin 14 meter långa yacht, helt byggd i stål, med siktet inställt på att segla jorden runt.
Men efter ett halvår i Karibien fick de hemlängtan och de beslöt sig för att korta ned resan.
I söndags, på Mattias 41-årsdag, lämnade paret den engelska hamnstaden Dover. När de hunnit cirka 60 sjömil i riktning mot Kielkanalen gick båten för segel i 7-8 knop. Det var mörkt och tunga regnmoln täckte himlen.
Maria hade gått ner i hytten för att försöka sova. Mattias hade vakten. Då, när klockan var runt elva på kvällen, small det till i skrovet.
- Det var en fruktansvärt kraftig smäll. Ett öronbedövande ljud som fick hela båten att skaka till ordentligt. Jag var helt övertygad om att vi inte kört på någon annan båt, säger Mattias.
Paret befann sig strax utanför farleden för den livliga containertrafik som går fram och tillbaka mellan England. Maria och Mattias berättar att de hört en siffra på att runt etttusen containers årligen tappas från fraktfartyg i världen
- Vi kan bara spekulera om orsaken. Men jag gissar att det var en flytande container eller ett drivande sjömärke som inte syntes på radarn och som låg och skvalpade strax ovanför vattenytan, säger Mattias.
Efter smällen började båten ta in vatten och länspumpen gick för fullt. Seglen fick revas och båten fick slagsida. Det var en kamp mot klockan, eftersom mer och mer vatten flöt in i båten.
Förmodligen var det hål någonstans i båtens mitt, under diesel- och vattentankarna, vilket omöjliggjorde en tätning. Det enda som återstod innan förlisningen var att skicka ut ett nödrop och en nödraket.
Tjugo minuter efter nödanropet kom ett tyskt fartyg till undsättning. Först då hoppade paret i sin uppblåsbara livflotte.
Strax därpå evakuerades de av en helikopter från det brittiska kustförsvaret. Svenska ambassaden i London blev nästa anhalt för att fixa provisoriska pass.
Utan ett öre på fickan, med alla sina tillhörigheter nere på havets botten, kom de till Arlanda natten till i tisdags.
Återkomsten blev inte alls den de tänkt sig. Maria berättar att de seglat i drygt ett år under betydligt tuffare omständigheter och att det känns snopet att falla så nära mållinjen.
- Nu tar vi en dag i taget. Vi har ingen bostad, inga personliga tillhörigheter, ingenting. Allt finns på havets botten. Men vi är tacksamma för att vi lever och har familj och vänner som hjälper oss.
Så jobbar vi med nyheter