Lång väntetid för adoptivföräldrar
Väntetiden för att få utredas som adoptivförälder har blivit dubbelt så lång i Uppsala kommun. I dag tar det ofta åtta månader innan en hemutredning påbörjas. Det är en orimligt lång väntetid, säger Maria Alm vid Myndigheten för internationella adoptionsfrågor.
— Det är olyckligt att sökande tvingas vänta så länge. Men vi har inte resurser nog att handlägga snabbare, säger ansvarig chef Gunilla Rehn.
Påfrestande
För många sökande upplevs väntan på hemutredning extra påfrestande på grund av vetskapen att det efter utredningen väntar ytterligare väntetid. Processen med hemutredning, adoptionsbeslut, kontakter med adoptionslandet och barnbesked kan ta över två år.
- Tidigare har Uppsala kommun haft bra handläggningstider. Men det senaste halvåret har jag kommit i kontakt med personer som fått vänta i uppemot elva månader på hemutredning, säger Anne Backström, som under många år varit engagerad som cirkelledare i Adoptionscentrum i Uppland, adoptionsorganisationens lokala avdelning.
— Många som bestämmer sig för att adoptera har redan genomgått fertilitetsutredningar. Man har försökt få barn länge. Naturligtvis är det jobbigt om man får vänta uppemot ett år på att ens få utredas. Särskilt som många bär på en stor oro att inte bli godkänd. Även om de allra flesta blir det, säger Anne Backström
Varierande väntetider
Handläggningstiden varierar dock även mycket beroende på kösituationen i adoptionslandet. En vanlig missuppfattning är att det helt och hållet är Sverige som avgör vilka vuxna som ska få adoptera. Faktum är att adoptionsländerna ställer upp en rad krav, exempelvis att barnet ska adopteras av ett gift par. Och det är inte de sökande i Sverige som väjer barn utan barnets representant i adoptionslandet som väljer familj till barnet.
För att bli aktuell som adoptivförälder krävs dock först ett godkännande vid hemutredningen. Grova saker i polisregistret sätter exempelvis stopp för adoption. Vissa kroniska sjukdomar liksom för hög ålder kan också vara ett hinder. Utredningen innebär både hembesök och enskilda samtal.
Skillnader på flera månader
Maria Alm vid Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) säger att åtta månader är en orimligt lång väntetid för hemutredning. Runt om i landets kommuner varierar kötiden kraftigt, vilket MIA ser som ett problem ur rättvisesynpunkt.
— Det kan röra sig om en skillnad på flera månader. Det är olyckligt. Men främst är ett problem när väntetiderna blir allt för långa, säger Marie Alm.
MIA har inte tillsynsansvar över kommunerna, men har uttalat sig i ärenden där länsstyrelser begär in yttranden i samband med granskning av långa väntetider.
— Enligt lagen ska utredningar som rör barn inledas utan dröjsmål. Samtidigt är det naturligt att handläggare måste prioritera ärenden som rör barn som exempelvis ska placeras i familjehem. För kommunerna blir det en resurs- och prioriteringsfråga. Men åtta månader låter oacceptabelt, säger Marie Alm.
UNT-fakta:
Det finns cirka 44 000 utlandsadopterade i Sverige. Varje år adopteras ytterligare cirka 1 000 barn från utlandet av svenskar. Under år 2003 kom de flesta barnen från Kina, Sydkorea, Colombia, Ryssland, Sydafrika och Vitryssland.
Adoptionsprocessen:
— Hemutredning av kommunen. För att få adoptera måste ansvarig nämnd ge sitt medgivande.
— Kontakt med en adoptionsorganisation. Sex adoptionsorganisationer i Sverige hjälper till med att förmedla barn. Dessa är auktoriserade av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA), som fram till årsskiftet hette Statens nämnd för internationella adoptioner (NIA)
— Ansökan skickas genom adoptionsorganisationen till det utvalda landet, som ska godkänna de sökande.
— Barnbesked. Både sökande och kommunen ska godkänna barnet.
— Barnet kan hämtas.
— I vissa fall måste adoptionen godkännas i Sverige av tingsrätt. Detta behövs dock inte om adoptionen görs från ett land som undertecknat Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.
Så jobbar vi med nyheter