Lång väntan på ett nytt tryggt boende
Situationen är pressad för kvinnor och barn vid det skyddade boendet Siri i Uppsala. De kan inte slussas vidare till andra kommuner och en del har vistats vid boendet i uppemot sju månader.
Foto:
- Det skyddade boendet har blivit en förvaring, säger Maria.
På utsidan skulle de kunna vara vilka kvinnor som helst i Uppsala, men på grund av misshandel och kränkning från en före detta make eller sambo har de tvingats gå under jord, byta identitet och börja om från noll.
Maria, Sofia och Sara presenterar sig med fingerade namn och har transporterats från det skyddade boendet till en lokal, enbart för intervjutillfället. De har själva hört av sig till UNT för att beskriva sin situation.
Tanken var att de efter en kortare tids vistelse på Siri skulle få hjälp av andra kommuner med att börja ett nytt liv på en ny ort, med ny identitet och fjärran från personer som vill skada dem.
Men trots samhällsdebatten om hur våldsutsatta kvinnor ska få hjälp är intresset från kommunerna svalt. Misshandlade kvinnor möts av enorma svårigheter både från myndigheter och bostadsföretag i landet. De flesta av kvinnorna saknar jobb och har man ingen fast inkomst så vill inte bostadsföretagen erbjuda dem ett hyreskontrakt.
För många kvinnor har det inneburit att de sitter kvar på det skyddade boendet Siri och väntar utan löfte om några besked.
Maria är en av dem. Hon berättar att hon har bytt identitet och lämnat allting bakom sig sedan hon flydde från en misshandlande man. På en skala mellan ett och fem har polisen klassat hotbilden mot henne som en stark fyra. Hon har inte lyckats skaffa sig ett jobb så att hon kan få en lägenhet på en ny ort.
- Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte hämta ut mina gamla skolbetyg och inte ta några referenser från tidigare hyresvärdar. Jag är nollad. Vem vill anställa en person utan papper? Jag finns inte längre.
Maria och Sara har vistats på boendet i ett halvår. Egentligen ska man bara bo på Siri i två månader, innan man slussas vidare till en annan kommun. Chefen för boendet, Inger Olsson, bekräftar att många blir kvar onödigt länge.
Maria har försökt flytta en gång, men socialtjänsten på den nya orten råkade röja hennes identitet. Därför tvingades hon återvända till Siri.
Sara flydde efter lång tids misshandel från sin make. Hennes son är ett av cirka 15 barn på boendet och han har inte gått i skolan på länge.
- Han säger att det är bättre att begå självmord än att bo så här.
Sofia som sitter intill tycker att det är märkligt att kommunen inte erbjudit Saras son någon undervisning. Alla handläggare ser honom vid boendet och borde reagera över att han bara går omkring där om dagarna.
- De har ju ändå skolplikt i Sverige. Man kan tycka att de borde skicka någon lärare hit.
Sofia har bott kortast tid på boendet. Men redan nu upplever hon att tillvaron står still. Sofia har strax före intervjun fått nej på ett banklån till ett bostadsköp eftersom hon inte har en fast inkomst.
De beskriver stora brister i kommunikationen mellan olika myndigheter, att det finns ett ointresse från handläggare att ta tag i problemet.
- Det är vi och våra barn som straffas, inte han som sitter där hemma, säger Sara.
De känner små förhoppningar till den stora utredning som pågår på regeringsnivå och som i bästa fall leder fram till en ökad press på kommunerna att ta ansvar för misshandlade kvinnor.
Alla tre berömmer boendet Siri, men det är inte där de vill stanna. De vill börja om, hitta ett arbete och en bostad.
- Jag har gjort min del, lyssnat på myndigheterna och bytt min identitet. Nu är det helt upp till myndigheterna, säger Maria.
Efter en timme är intervjun slut. Kvinnorna ska skjutsas tillbaka till det skyddade boendet.
Sofia hoppas på en snar lösning för hennes och barnens skull. Hennes önskningar om framtiden är blygsamma, men nästintill omöjliga för myndigheterna att förverkliga:
- Jag vill ha en bostad och kunna leva ett normalt liv. Jag vill vara trygg och kunna må bra.
Bakgrund:
Det kan dröja två år innan riksdagen tar ett beslut om hårdare press på kommunerna att ta emot misshandlade kvinnor.
Regeringen beslutade i början av februari att tillsätta en utredning av det så kallade vistelsebegreppet i socialtjänstlagen.
Många kommuner är motvilliga att ta emot våldsutsatta kvinnor och barn, eftersom det kan innebära extra kostnader om kvinnorna av säkerhetsskäl eller andra anledningar inte kan arbeta.
Regeringen vill att kommunerna i ökad utsräckning ska ta emot våldsutsatta kvinnor och barn som tvingas flytta från sina hemkommuner. Utredaren ska lämna ett betänkande till folkhälsominister Maria Larsson 30 april 2009.
En tjänsteman vid jämställdhets- och integrationsdepartementet bedömer att ett konkret förslag till beslut i riksdagen kan bli aktuellt tidigast hösten 2009.
Det kan dröja två år innan riksdagen tar ett beslut om hårdare press på kommunerna att ta emot misshandlade kvinnor.
Regeringen beslutade i början av februari att tillsätta en utredning av det så kallade vistelsebegreppet i socialtjänstlagen.
Många kommuner är motvilliga att ta emot våldsutsatta kvinnor och barn, eftersom det kan innebära extra kostnader om kvinnorna av säkerhetsskäl eller andra anledningar inte kan arbeta.
Regeringen vill att kommunerna i ökad utsräckning ska ta emot våldsutsatta kvinnor och barn som tvingas flytta från sina hemkommuner. Utredaren ska lämna ett betänkande till folkhälsominister Maria Larsson 30 april 2009.
En tjänsteman vid jämställdhets- och integrationsdepartementet bedömer att ett konkret förslag till beslut i riksdagen kan bli aktuellt tidigast hösten 2009.
Så jobbar vi med nyheter