Tobias, hans bror Jonas och dennes sambo Hanna Lager hade varit på Stiftelsens uppträdande på Katalin den 7 mars.
När de stod i kön för att hämta ut sina ytterkläder började Tobias, som är allergisk mot bland annat pälsdjur och parfymer, känna att han fick svårt att andas.
– Jag kände att jag måste komma ut och jag satt mig på en bänk på uteserveringen och sen minns jag inte så mycket mer, säger han.
Tobias blev allt sämre och Hanna Lager ringde efter ambulans första gången klockan 21.19.
– Jag fick svaret att det inte fanns någon ambulans ledig men att det skulle skicka en så fort de kunde.
Tiden gick och Tobias blev allt sämre. Hanna Lager hämtade Tobias medicin som är långtidsverkande och egentligen inte fyllde någon funktion just då.
– Men det var ju det enda vi hade, säger hon.
Andra personer runt omkring började också ringa. En civil brandman och en ung kvinna som de uppfattade som sjukvårdskunnig hjälpte till och lade Tobias i rätt ställning.
– Hon pratade också med 112 och jag hörde att hon sa ”han försvinner ju”, säger Hanna Lager.
Vid det laget hade Tobias stundtals förlorat medvetande och var helt lealös i kroppen, enligt Jonas Eriksson.
Först efter flera telefonsamtal och en halvtimmes väntan kom äntligen ambulansen. Enligt ambulanspersonalen hade Tobias då en syresättning i blodet på 40 procent vilket är väldigt lite.
Tobias kom under behandling och den diagnos han fick var att en allergisk reaktion fått hans luftvägar att svullna. Han har nu även fått en korttidsverkande medicin mot akuta reaktioner.
De tre är av naturliga skäl mycket kritiska till att det tog så lång tid för ambulansen att komma. Väntetiden på en ambulans inom Uppsala kommun är genomsnitt tio minuter.
– Det gick ju bra till slut, men när man står där och inte får någon hjälp blir man ju helt förtvivlad, säger Jonas Eriksson som inte är nöjd med Medhelps utredning.
– De har fått fram tre samtal. Vi ringde fem. Och jag förstår inte varför det bedömdes som prio 2 först. Vi som stod runtomkring Tobias tyckte hela tiden det var livshotande, han fick ju ingen luft alls.
– Dessutom kunde man önska ett vänligare bemötande när man ringer i en krissitutaion. Vi blev ganska barskt bemötta, säger han.